Åsas Minnen

Dagen har bestått av en hel del lycka.
En glad son som skuttade in på dagis. "Idag är det verkligen "Alexander-väder"!" sa fröken när vi kom. Och det var det ju verkligen, solen sken och en massa plusgrader.
En kort promenad med alla härliga grann-mammor blev det efter lämning, alltid lika trevligt!
Sen blev det en tur till Kista och flera timmar spenderades i affärer och fik med Rebecca och fina magen. Max tre veckor kvar nu, tills världen blir ännu rikare av en liten killes ankomst. Lycka!
Hade köpt ett par bandyklubbor som gjorde Alex lycklig och faktiskt Molly ännu lyckligare(!), jag har aldrig hört henne skratta så som när hon satt mitt i hallen och tittade på mig och Alex som förskte vara försiktiga med klubborna runt henne. Hon riktigt kluckade och skrattade med hela kroppen!
LYCKA!!

Ja, gårdagen blev så mycket bättre än dagen innan!
I alla fall för mig och Molly. i var en snabbis i Vällingby, partytoppen inhandlad! Sen var vi på babysimmet och fick dyka för första gången och det gick toppenbra! Molly var jätteduktig och instruktören kallade henne "dykardrottning" minsann! Roligt var det i alla fall och det är så roligt att simma. Älskar det. 

Alex hade varit lite "nere" på dagis igen. Inte så farligt, men nåt är det.
Imorse fick jag svaret. Det var som jag trodde. Vädret.
För idag när solen sken så fullkomligen skuttade han till dagis. Vinkade glatt och fnissade. Sprang till kompisarna och glömde nästan att säga hej då. Ska bli intressant att höra hur humöret varit idag.
Om det sken ikapp med solen?

En underlig dag idag, blev inte alls som planerad.

Molly sov som vanligt ganska dåligt, hon spänner sig så och skulle helst sova i min famn. Men det händer mycket för henne nu. En helt ny värld har öppnat sig nu när hon kan ta sig runt på golvet.
Imorse ställde hon sig upp i sängen och flinade gott åt mig och Alex som vaknade sist av oss tre!
Och då med frågan "Mamma, har pappa tappat ett öga...?" Sen kom han på själv att han måste ha drömt. Han har precis börjat förstå det där med att drömma.

Äntligen börjar den där askan avta (heja!), men då kommer det snö istället.
Alexander blev tydligen så besviken att han började gråta på skogsutflykten, jag hämtade hem honom vid 11-tiden.
Han "var inte sig själv" sa personalen. Inte sjuk i alla fall, men han frös och hade varit ledsen.
På vägen frågade han varför det snöar. Igen. Varför mamma!?
Vi satte oss under filten i soffan istället och tittade på Pippi. För femtielfte gången på en vecka. Sen gjorde vi egen Play doh, den skulle bli härligt grön, men blev skogsgrön... Gosig att mojsa med i alla fall.

Jag har varit trött idag. Alex humör har gått upp och ner som en bergochdalbana. Molly gnisslar tänder, de som verkligen borde dyka upp snart... Vad ska jag skylla på sen? 

Det är ju tur att det är en ny dag imorgon. Den ska bli så mycket bättre!

Då mitt humör alltså inte var det bästa under helgen så fick tyvärr Alex ta del av det också "Sluta tjata" "Nej, jag har inte tid" "Alex...!! Jag ska bara..."
Usch. Sen berättade jag för honom om vulkanen och askan. Att flyplanen inte kan flyga. Och då känns det jobbigt för mamma för det är ju det mamma jobbar med.

Då sneglar han upp på påskkärringen som han gjort på dagis, en härligt gul glittrig donna på en kvast av piprensare.

"Dom då mamma... Kan dom flyga i askan!?"

...vilket namn, vilket utbrott, vilket kaos!

I helgen har jag bloggat dåligt. Mina vakna timmar (flera av dessa på natten) har varit fyllda av tankar som kretsat runt denna vulkan.
Först tyckte jag det var ganska häftigt och ganska spännande. Ett vulkanutbrott så nära oss ändå!
Sen började jag inse konsekvenserna. Jobbet. Inga flyg som gick på flera dagar. Massor av pengar i förlust för bolaget. Som många av er vet så älskar, verkligen älskar, jag mitt jobb på Bromma flygplats. Men jag jobbar ju för ett realtivt litet bolag och trots att jag inte vet några summor så förstår jag att utan någon trafik så går det förr eller senare åt skogen... Och att bli arbetslös vill jag verkligen inte! Ont i magen!

Visst har jag haft lite tankar om framtiden, kanske plugga lite? Är detta ett tecken? Ett solkart tecken är det ju i alla fall, att jag borde gå med i A-kassan... Även om jag är en "sån" som skulle ta vilket jobb som helst i princip, jag gillar att jobba. Men nu, när man inser vad som kan hända, blev jag alldeles kall och rädd. Jag vill ha mitt toppenjobb kvar!

Mina tankar går också till Malin. Underbara Malin som är långt borta, men vill komma hem för att ta ett sista farväl till någon som betytt så mycket för henne i livet! Jag hoppas så att det går vägen på onsdag. I bästa fall får flighten till Frankfurt omdirigeras till Arlanda, det vore ju väldans fiffigt.

Nu har det lättat något och jag vågar påstå att jag njöt mest av alla i lekparken när jag hörde och såg flygplan i luften! Jag har verkligen saknat ljudet av flygplansmotorer. Hoppas, hoppas att detta håller i sig.
Och snälla rara Katla, håll dig lugn. Jag är rädd för dig!!

Dagen har bestått av diverse kroppsvätskor. Jag som skulle ta igen mig lite och slappa idag...
Dagis ringde strax innan 10, Alexander kräks. Så jag var där efter 2 minuter och hämtade hem min lille kille. Så tapper han varit ändå, första gången någonsin som han är magsjuk. Bara två omgångar till blev det "förlåt att jag spillde mamma" och nu hoppas jag att natten blir ok!
Molly har repat sig, men nu förstår man ju att det antagligen var magsjuka för henne också. Idag har hon fått ett par portioner gröt och en halv middag och allt fick stanna kvar!
Mina små godingar. DVD'n lär gå varm imorgon också, Pippi var en hit!
Jag borde göra det enda vettiga och gå och få lite sömn, men jag är lite sugen på "Mord i sinnet".
Kanske låter Molly mig ha på TV'n i sovrummet. Värt ett försök. Natti.

Igår fick jag och Molly spendera dagen med fina Rebecca. Superfina Rebecca med superfin mage. En liten kille bor där inne och han beräknas hitta ut om ett par veckor. Jag kände hans lilla fot flera gånger. Åh, det är så härligt med graviditeter! Särskilt andras. När jag var gravid med Alexander var det rätt tufft. Kräktes alla vekor utom runt vecka 30-34. Foglossning som var jobbig. Jag gick upp nästan 30 kilo och mina fötter var stora som valar. När jag väntade Molly var allt så mycket lättare, då kan jag nog påstå att jag njöt av att vara gravid.

Det blev en sväng till Vällingby och sen till Ikea. Jag slog på stort och bjöd på lunch. Hela 37 kronor för oss båda med kaffe och kaka. Ikea är Mecca för småbarnsföräldrar. Skulle bara köpa små skydd till hörnen till soffbordet (så Molly slår sig lite mindre), men som vanligt blev det några saker till. Lite ramar och annat. Men inga ljus!

Molly blev arg i bilen på vägen hem. Jättehungrig. Det fick bli lite frukt på parkeringen till Rissne centrum av alla ställen. Väl hemma fick hon middag efter en stund och hon gapade lika stort som vanligt. Så hon fick rätt mycket välling innan nattning. Ångrar mig. Jag gick på för hårt. Vid 23-tiden hostar hon till och kräks ner sängen, sig själv, mig och halva golvet. Jag tyckte det var lite läskigt eftersom jag aldrig sett en bebis kräkas så mycket plus att hon kändes lite hängig efteråt. Men sen sov hon som en stock. Det gjorde inte jag. Jag låg och lyssnade på hennes andetag.

Tänk att så fort man får det där efterlängtade plusset på stickan så börjar oron. Oro för graviditeten. Oro för fölossningen. Oro när de är spädbarn. Oro när de blir äldre. Jag har förstått nu att man oroar sig för sina barn livet ut! Inte alltid lika mycket. Men nog finns den där och lurar. Oron. För alltid.

Nu när jag har förstått detta så minns jag hur jag själv kunde bete mig, särskilt i tonåren...
Förlåt mamma och pappa att jag spädde på er oro så mycket! 

Snart är de här! Mina killar kommer hem om bara en liten stund, underbart!

Det gick ju bra detta, helgen flöt på fint. Visst hade jag önskat att jag fått "en massa gjort", men det får vänta lite till. Molly har tagit det mesta av min tid. Molly bajsfabriken. Jag vet inte vad som hänt med min skruttas mage. Men hon bajsar. Och bajsar. Och bajsar på natten. Annars är hon pigg och glad. Den ständiga gissningsleken man har med små bebisar fortsätter... Idag får hon en sträng diet med enbart majsvälling och vätskeersättning. Hoppas det hjälper.
Nu kommer de alldeles strax hem. Jag tror vi "byter barn", jag vill vara med Alex en stund. Så han får följa med mig. Och köpa blöjor.



Igår var jag och Molly hos mina föräldrar, soligt och härligt med fika på altanen!

Eller upp i det grå kanske med tanke på dages väder!
Men där sitter nu Alex och Rich på ett flygplan på väg till England.
De har bara varit hemifrån i snart 5 timmar, men som jag saknar dem redan! Bägge två, fast på olika sätt!
Mina killar! De kommer ha det så roligt (hoppas jag) och träffa alla nära och kära, särskilt Joe och Ella!

Jag tankade extra mycket Alex idag på morgonen, en massa mys och kramar. Min lille goding, han har längtat  och undrade hela tiden när pappa kom så de kunde åka flygplan till England, "bara jag och pappa"!
När vi skulle säga hej då lyckades jag knappt hålla tårarna borta när jag hjälpte honom med blixtlåset på jackan. "Om Jag gråter nu Alex, så är det inte för att jag är ledsen, utan för att jag älskar dig!" sa jag. "Jag veeet, mamma. Jag förstår faktiskt" fick jag till svar.
Och när jag stod ute och vinkande rann tårarna ner för mina kinder och torkades av Mollys overall.
Kände mig lite löjlig. Han ska ju bara vara borta i 4 dagar. Med sin pappa dessutom. Men ändå, mitt lilla troll. Oj, så tomt och tyst det är här utan min pratkvarn!
Sen ringde en god vän och pratade lääänge, så nu känns det mycket bättre! Tack för det, som det värmde!

Jag tar och lägger den här härliga bilden på min näthinna istället och ser fram emot nästa gång vi gungar tillsammans på den nya gungbrädan i parken!

Jag skrev ju bara nyss att Molly fått ordning på krypandet. Och att vi log lite åt att hon försökte ställa upp.
Ok, nu har min lilla bebis blivit VILD! Hon ger sig på allt möjligt som hon inte klarar av! Hon försöker resa sig mot stolar, soffbord, Alex, men hon har noll balans. Hon klättrar på oss om vi sitter och vill mysa i soffan. Imorse kröp hon in under vår säng och jag fick kämpa för att få fram henne igen.
Ta det lugnt mitt lilla hjärta! Jag måste också hänga med!

/Fd lattemorsa

Lilla Molly-skrutt kryper!
Från att ha balanserat på händer och tår i ett par veckor, till att ha snurrat runt på magen, så har hon på några dagar fått in knäna under sig och nu plötsligt kryper hon riktigt bra! På vanligt golv fastnar hon ibland med ena foten under sig, men det funkar ändå. På mattor kryper hon som man "ska". På kvällen idag tog hon sig lite vatten över huvudet och försökte ställa sig upp mot soffbordet...
Nu börjar bulorna och blåmärkenas tid! Men vilken nöjd 7½ månaders tös jag har!

I övrigt har det varit en toppendag med sol och tid tillsammans med min bästa vän. Frida hade en extra ledig dag efter påsken och vi hade, som alltid, så mysigt tillsammans! Fikade, pratade, shoppade, fikade lite till och pratde ännu mera!

Nu är det äntligen Desperate Housewives igen, denna veckan är allt som vanligt!

Tack för att du alltid finns där och säger Godmorgon Molly! när jag vaknar...
Tack för att du alltid letar reda på och kommer med en napp när jag är ledsen...
Tack för att du leker med mig och till och med låter mig pilla på dina McQueen-bilar...
Tack för att du envisas med att vilja ge mig vällingen trots att jag krånglar ibland...
Tack för att du roar mig när mamma stressar runt på morgonen...
Tack för att du är så stolt över mig och vill visa mig för fröken på dagis...
Tack för att du ständigt springer och hämtar nya majskrokar så att det blir ännu mera kladd...
Tack för att du hejar på mig när jag försöker krypa och hjälper mig när jag ramlar...
Tack för att du aldrig glömmer att pussa mig go'natt! 

Och tack för att du helt frivilligt går med på dessa behandlingar...



Dra lite i håret...



Banka, banka...



Rulla lite...

Tack för att du finns finaste storebror, du gör mig så glad!

//Molly

Påskaftonen började bra med två glada barn i sängen. Kunde ha sovit lite längre tycker jag nog.
Efter frukosten packade jag bilen med skräp och sopor och åkte sen till tippen och slängde. Skönt. Borde göra detta lite oftare. En tripp till ICA blev det också, hittade en härlig bukett tulpaner till min mamma.

Sen bar det av hem till mina föräldrar för påskmiddag. En massa god mat och trevligt sällskap!
Alexander vill alltid leka kurragömma hemma hos dem, precis som Joe alltid gjorde när han var mindre. Jag hörde att de gömde sig på övervåningen, så efter lite låtsasletande nere (stå kvar och prata) gick jag upp.
Och tappade hakan!

Golvet på övervåningen var täckt av leksaker, pussel och kläder från mina första år i livet. Så välbevarat och så mycket roligt! Saker jag totalt glömt bort. Saker jag älskade när jag var 3-4-5 år gammal.
Så mycket minnen.
Så mycket glädje.
Det fanns pussel jag minns som mina "favoriter", min "My little Pony"-klistermärkesbok. Det fanns dockor, alla med hockeyfrilla och en stackare hande jag till och med piercat i näsan med en knappnål. Där fanns flaggor jag ritat på "Kyrkans barntimmar", dockservisen jag nästan aldrig fick leka med. Det fanns mängder med böcker och en otroligt rolig önskelista min storebror skrivit inför sin elfte födelsedag han önskade sig massor, bla "byxor med klotter på", "leksaker som passar min ålder" och "en fränare papperskorg till mitt rum, EJ GJORD AV VASS"....
Jag skrattade tills jag grät och lite till. Jag skrattade tills Molly grät.

Resten av kvällen pusslade vi mycket med Alex och Molly lekte en hel del hon också.
Sen tyckte Alex att det var dags för oss att åka hem "Men gå nu mamma!". Själv skulle han sova över. Som han längtat. Idag leker han och morfar med tåg. Jag hade också kunnat leka där idag. Tänk er, alla mina leksaker!

Stort TACK till mina fantastiska föräldrar som sparat så mycket! Det kändes i hela hjärtat!

Igår kväll mådde jag inget vidare. Ont i kroppen, lite feber, lite ont i halsen. Sov som en kratta natten till idag. Men med lite sovmorgon (TACK!) och härlig stämning i huset så piggnade jag till. Och denna skärtorsdag blev härlig! Nutella på frukostmackan (som stod brevid mig när jag vaknade, underbart), Alex som får mig att skratta så mycket och en make som är ledig. Toppen!

Jag och Molly åkte till babysimmet och idag fick vi extra fint sällskap, mamma. Min fina mamma, Mollys fina mormor. Molly tyckte det var roligt idag också, trots att hon var rätt trött. Hon åkte mest omkring som en köttbulle i vattnet, inte många sparkar idag... Men man märker att hon verkligen trivs i vattnet, det är sååå mysigt!

Min mamma tyckte nog också det var mysigt, hon log mest hela tiden och tog en hel del fina foton.
Efter simningen mötte vi upp min pappa och fikade och shoppade lite i Solna.
Väl hemma fick jag höra allt om hur Alex hade det i simhallen. Han och Rich hade en dag ihop i poolen de med. Alex var så stolt för han hade hoppat i från "simstarten", lite högre än vanliga kanten alltså.

Sen var det hemmamys med playdoh, Molly i krypställning, god middag och lättnattade barn. Nu sitter jag och mår mycket bättre än igår med ett glas rosé i handen och datorn i knät.
En härlig dag!!

Kram!