Åsas Minnen

...vilket namn, vilket utbrott, vilket kaos!

I helgen har jag bloggat dåligt. Mina vakna timmar (flera av dessa på natten) har varit fyllda av tankar som kretsat runt denna vulkan.
Först tyckte jag det var ganska häftigt och ganska spännande. Ett vulkanutbrott så nära oss ändå!
Sen började jag inse konsekvenserna. Jobbet. Inga flyg som gick på flera dagar. Massor av pengar i förlust för bolaget. Som många av er vet så älskar, verkligen älskar, jag mitt jobb på Bromma flygplats. Men jag jobbar ju för ett realtivt litet bolag och trots att jag inte vet några summor så förstår jag att utan någon trafik så går det förr eller senare åt skogen... Och att bli arbetslös vill jag verkligen inte! Ont i magen!

Visst har jag haft lite tankar om framtiden, kanske plugga lite? Är detta ett tecken? Ett solkart tecken är det ju i alla fall, att jag borde gå med i A-kassan... Även om jag är en "sån" som skulle ta vilket jobb som helst i princip, jag gillar att jobba. Men nu, när man inser vad som kan hända, blev jag alldeles kall och rädd. Jag vill ha mitt toppenjobb kvar!

Mina tankar går också till Malin. Underbara Malin som är långt borta, men vill komma hem för att ta ett sista farväl till någon som betytt så mycket för henne i livet! Jag hoppas så att det går vägen på onsdag. I bästa fall får flighten till Frankfurt omdirigeras till Arlanda, det vore ju väldans fiffigt.

Nu har det lättat något och jag vågar påstå att jag njöt mest av alla i lekparken när jag hörde och såg flygplan i luften! Jag har verkligen saknat ljudet av flygplansmotorer. Hoppas, hoppas att detta håller i sig.
Och snälla rara Katla, håll dig lugn. Jag är rädd för dig!!