Åsas Minnen

Sankta Lucia!

Vilken härlig dag på året detta är. Lucia. En alldeles underbar tradition.
Och den blir ju hundra tusen gånger bättre när man har barn.
Hundra tusen, Alexanders favorituttryck för tillfället.

Jag kan knappt beskriva känslan när man står där i mörkret och snön knarrar under fötterna.
Jag känner mig pirrig, förväntasfull och lite nervös.
Till slut hör man sången. Fröknarnas röster som försöker hjälpa barnen att hålla takten. Några skyndar, andra går sådär långsamt som man brukade få höra att man skulle.
Det är tärnor och tomtar, pepparkaksgubbar och gummor. Några få stjärngossar och en hel drös med lucior.
Underbara ungar. Så fina så att man ryser. Och njuter. Är stolt. Jättestolt.

En del letar efter sin mamma eller pappa. Andra har fullt sjå med att hålla kronan på huvudet. Andra leker med sina tärnljus. Nästan alla sjunger. Några högre, andra hörs knappt.
Men söta är de. Små gulliga, mulliga ungar med mössor, vantar och kläderna utanpå overallerna.

Mina egna kottar skötte sig fint. Alexander vinkade och log. Han sjöng. Vinkade ígen. Tog det hela på största allvar och tog i från tårna när de sjöng om pepparkaksgubbarna. Molly dansade och dansade och dansade.
Hon stod hela tiden, inte buren i frökens famn som jag trodde innan.
Hon gjorde till och med rörelserna med armar och händer. Vickade på höfterna och gungade med knäna.

Jag frös aldrig. Jag var helt varm av kärlek. Varm av glädje för att jag ser att de tycker det är så roligt.
Och när jag sedan ser att Alexander vinkar till sin lillasyster så blev jag ännu varmare. Oklart om Molly vinkade tillbaka till storebror, hon viftade med armarna mest hela tiden.

Helt underbart hela eftermiddagen.
Så mycket glädje på en förskolegård i Hässelby.
Jag längtar till julen nu. Julkänslan kom idag.
Med luciasång, dans och skratt.