Operation "Få Alex att somna själv"

Våra rutiner kring Alexanders nattsömn har inte varit de bästa. Anna Wahlgren skulle nog skämmas om hon visste hur vi har haft det... I alla fall så har det funkat för oss. Ganska bra i alla fall.

Alexander började på dagis då han var 15 månader gammal. Och samma natt började han springa in till oss. Jag trodde mest att det var för att han saknade oss på dagarna och behövde lite mamma och pappa-närhet. Men sen har det blivit en vana och bara fortsatt. Många gånger har jag tänkt att jag ska "ta fighten" och gå tillbaka med honom, men då jag ibland hade mobilen på väckning 04.15, så var jag aldrig riktigt motiverad...
Och jag kunde sova. Richard kunde sova. Alexander sover som en stock i vår säng.

Några dagar innan Molly föddes ställde vi iordning hennes vagga. Då gjorde jag även en liten mysig hörna till Alex i vårt rum, så att han skulle lägga sig där och inte på en nyfödd lillasyster. Detta funkade riktigt bra och om han trots allt ville upp i vår säng så la han sig vid våra fötter. Söta Alex, rädd om vår lilla bebis.

Men så kom måndagskväll. När vi nattar Alex så har vi inte fått lämna rummet. Han hör direkt om man försöker smyga sig därifrån innan han somnat. Och nattningarna tar bara längre och längre tid, allt från 20 minuter till en timma. Till och med längre. I måndags gav R upp och jag pratade med Alex som absolut inte skulle sova. Så fick han komma ner med löfte att han skulle gå själv till sitt rum sen. Vilket han också gjorde, ledsen, riktigt ledsen. Det gjorde ont i mammahjätat vill jag lova!

Dagen efter pratade vi om natten och hur vi skulle göra på kvällen. Alex gick helt med på scenariot; två sagor (en på golvet, en i sängen), sen släcka och räkna till hundra snöbollar och sen skulle jag vänta utanför dörren.
Vi läste och vi räknade och jag sa gonatt och gick ut ur rummet. Jag stod där lääänge. Två gånger gick han och kollade om jag stod kvar. Två gånger bad jag honom gå tillbaka till sängen. Det kom lite knackningar i väggen, ett par sparkar på sängen, speldosan gick igång, en Bamse-sång sjöngs och lite fejkade hostningar kom det också. Men inte ett ord från mig.

Plötsligt var det tyst. Jag kikade försiktigt in. Min lille pojke sov. Med gose-räven under armen låg han och sov på mattan på golvet. Jag lyfte upp han i sängen och gick ner. Han kom inte in till oss förrän tidig morgon, skönt!
Han får ju såklart komma in till oss, men jag tror att om han lär sig att somna själv så kommer han även kunna somna om själv, om det fungerar återstår att se!

Igår. Samma sak, två sagor och hundra snöbollar. Go'natt, jag älskar dig, vi ses imorgon.
Efter bara 5 minuter utanför hans dörr hörde jag honom snarka. Halleluja!!



Kommentarer
Postat av: Johanna

Nämen hade han somnat på golvet...sötnos! Och vilken rolig idé med snöbollarna :)! Hoppas era nattningar fortsätter gå så smidigt som det gjort de sista två kvällarna. För fy 17 för jobbiga nattningar!

2010-01-21 @ 15:15:14
URL: http://johannaagnes.blogg.se/
Postat av: Sandra R

Så härligt att det gick bra igår. Att han sen somnade på mattan är inget att tänka på. Jag håller tummarna för att det fortsätter.

2010-01-21 @ 15:26:05
URL: http://aresmamma.blogspot.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0