Molly 11 månader!
Har kickat igång den andra, supersega, datorn. Här funkar i alla fall alla tangenterna.
Men mina bilder ligger ju på min laptop, så jag får väl köra dubbelt och logga in på den senare och lägga till foton. Lite lagom omständigt. Men jag vill ju blogga!
Nu har det ju gått en vecka sen Molly blev 11 månader, men fotot är taget på rätt dag.
Hennes personlighet utvecklas för varje dag och jag blir så faschinerad av hur olika hon och Alexander är. Att bebisar kan vara så "egna" när de fortfarande är så små. Häftigt.
Hon pladdrar vidare. Ibland pekar hon ut i tomma intet och har en längre utlägging "dabadudulubuladahh". Sen slutar hon tvärt, nickar och säger "mmm mmm". Precis som att hon håller med sig själv, det hon sagt var rätt och riktigt.
Hon övar på att stå lull, om och om igen ställer hon sig upp utan stöd och klappar händerna åt sin framgång. Idag tog hon ju även sina två första steg. Hon har fortfarande ett alldeles fantastiskt gott humör och är sällan ledsen eller arg. Min mammaledighet med henne är som en dröm. Varje dag njuter jag.
Hon älskar att stoppa saker i och ur, vi hittar ofta små presenter i våra skor och allt som oftast försvinner mobiler och fjärrkontroller. Då har hon stoppat in dem i nåt litet hål nånstans. När jag gjorde i ordning hennes rum hittade hon en ask med spikar. Hon satt minst i en halvtimme och plockade ur spikarna för att sedan lägga tillbaka dem igen.
Alexander vill hellre ha sina saker på rad. Han satt häromdagen vid sin låda bilar och parkerade dem på långa, perfekta rader. Då kröp Molly dit och började stoppa tillbaka dem i lådan, en efter en. Alex blir irriterad och bär bort henne. Hon kryper tillbaka. Alex bär bort henne igen och ger henne en leksak. Hon sitter en stund en bit bort men snart är hon tillbaka och plockar bort hans bilar, in i lådan. Alex blir nu arg och skriker ut sin frustration...
"Mooooollyyyy, stop tidying!!!"
Men mina bilder ligger ju på min laptop, så jag får väl köra dubbelt och logga in på den senare och lägga till foton. Lite lagom omständigt. Men jag vill ju blogga!
Nu har det ju gått en vecka sen Molly blev 11 månader, men fotot är taget på rätt dag.
Hennes personlighet utvecklas för varje dag och jag blir så faschinerad av hur olika hon och Alexander är. Att bebisar kan vara så "egna" när de fortfarande är så små. Häftigt.
Hon pladdrar vidare. Ibland pekar hon ut i tomma intet och har en längre utlägging "dabadudulubuladahh". Sen slutar hon tvärt, nickar och säger "mmm mmm". Precis som att hon håller med sig själv, det hon sagt var rätt och riktigt.
Hon övar på att stå lull, om och om igen ställer hon sig upp utan stöd och klappar händerna åt sin framgång. Idag tog hon ju även sina två första steg. Hon har fortfarande ett alldeles fantastiskt gott humör och är sällan ledsen eller arg. Min mammaledighet med henne är som en dröm. Varje dag njuter jag.
Hon älskar att stoppa saker i och ur, vi hittar ofta små presenter i våra skor och allt som oftast försvinner mobiler och fjärrkontroller. Då har hon stoppat in dem i nåt litet hål nånstans. När jag gjorde i ordning hennes rum hittade hon en ask med spikar. Hon satt minst i en halvtimme och plockade ur spikarna för att sedan lägga tillbaka dem igen.
Alexander vill hellre ha sina saker på rad. Han satt häromdagen vid sin låda bilar och parkerade dem på långa, perfekta rader. Då kröp Molly dit och började stoppa tillbaka dem i lådan, en efter en. Alex blir irriterad och bär bort henne. Hon kryper tillbaka. Alex bär bort henne igen och ger henne en leksak. Hon sitter en stund en bit bort men snart är hon tillbaka och plockar bort hans bilar, in i lådan. Alex blir nu arg och skriker ut sin frustration...
"Mooooollyyyy, stop tidying!!!"
Kommentarer
Trackback
