Ner som en pannkaka upp som en sol
Vågar knappt skriva detta inlägg med risk för att jinxa hela natten!
Lite ironiskt är det allt ändå. Ca 20 minuter efter att jag skrev gårdagens kvällsinlägg så bröt helvetet lös...
Alexander vaknade och ville in till mig. Nu har ju nätterna funkat så bra, så jag ville inte ge upp inatt. Han skulle sova i sin säng. Han blev ARG. Jättearg. Har aldrig sett honom så arg. Jag fick stänga fönstren med risk för att grannarna skulle bli rädda eller nåt. Ringa polisen kanske?
Ja, hjälp. Vilken dag igår. Vilken natt. Vilken son.
Det finns inte ord för att beskriva hur han var igår. Hela dagen var som en bergochdalbana, som gick nedåt mest hela tiden. Som vi bråkade. Han tyckte inte om mig. Tyckte inte om Molly. Tyckte verkligen inte om sin nya säng.
Till slut var han lugn. Och ledsen. Då hugger det i hela mammahjärtat och man vill ju bara hjälpa honom.
Men så sårad, arg och besviken som jag var igår har jag aldrig varit. Inte på grund av min lille kille i alla fall.
Imorse när han vaknade såg jag en mängd känslor i hans stora ögon. Lite sorg, lite skam, lite undran. Men som tur var så såg jag mest kärlek. Och vi pratade, han förstod. Ny dag, nya tag.
Och vilken dag! Vilken fantastisk dag! Solen strålade och vi ikapp med den.
Vi avverkade tre lekparker på morgonen och hamnade sen i en väns trädgård. Jag hamnde i en skön stol och Alex hamnade i vattenspridaren. Molly sov länge men sen badade de tillsammans, fyra barn i en plaskpool.
God lunch och härligt sällskap.
Jag kommer minnas den här dagen. Alex var nästan för snäll. Men det var så underbart att kunna vända trenden och bara njuta tillsammans. Prata om att man får vara arg ibland, men kanske inte hysterik? I alla fall inte större delen av dagen? Hur löser vi detta nästa gång det händer? Förstår du att bra saker händer då man gör som mamma och pappa säger?
Lille underbare fyraåring. Livet är inte lätt. Idag var det lätt.
Han summerade mina känslor så fint med sitt "Mamma, nu har du din fina Alex igen"
Nu har jag fått energi tillbaka. Bring on tomorrow.
Hoppas på en till fin dag. Eller i alla fall nåt mellanläge?
Ja du det är verkligen inte lätt livet alltid. Det är så mycket ställningstaganden fram och tillbaka i den här åldern. Test och vilja. Ibland stor och ibland liten.
Varje dag har sin charm och kärlek.
Kram på er!
