Åsas Minnen

Som jag skrivit tidigare så följer Alexanders humör ganska ofta vädret.

Två gånger har jag hämtat honom tidigare från dagis eftersom han blivit ledsen. En gång när det faktiskt var vår men började snöa och en gång för att det regnade. Vid det senare tillfället hade han nog lite ont i örat. Men i alla fall.

Jag tittar ut varje morgon i smyg. Skiner solen? Är det mulet? Eller (hjälp!) regnar det?
Då solen skiner blir jag glad. Det blir en enkel morgon, det kommer gå smidigt med alla rutiner och Alex kommer skutta till dagis "Mamma! Vilken vacker dag!"

Är det mulet får jag jobba lite på det. Prata om allt möjligt och låta honom välja kläder själv (dock långärmat och byxor). Tillåta crocs'en men kanske med strumpor ändå?

Men om det regnar... Då får jag peppa honom. Åhh, vad roligt du kommer ha idag!
Sjunga på väg till dagis och leta efter sniglar. Göra allt för att undvika den eviga frågan "Ska dagis vara inne idag?"
För det är de ju oftast inte.
Det finns inget dåligt väder bara dåliga kläder? Vattenpölar är jätteroligt?
Aja. Nu har vi i alla fall hittat ett hjälpmedel.

Väderpojken blev jätteglad över presenten från mormor! Det var en tät kamp i affären, det blev nästan Pippi.
Men till slut vann Bamse. Som oftast.




Ujuj, nu hoppas han nästan att det regnar. Fast bara nästan!