Stort!
Alexander, 4 år och 4 månader gammal, cyklade flera meter på en två-hjuling!
Vi hade tänkt ta av stödhjulen på hans cykel hela sommaren men det blev aldrig av. Faktsikt så cyklade han knappt på hela sommarlovet.
Idag efter dagishämtningen gick vi till parken, härligt och soligt.
I parken finns en mängd roliga cyklar i alla möjliga varianter, höga, låga, snabba, långsamma, med flak och vagnar.
Sen finns det en som bara har två hjul. Alex har en dagiskompis som kan cykla och hon visade stolt upp sina färdigheter. Efter henne så var det Robins tur och han cyklade jättebra!
Så vi hejjade på Alex som provade han också! När han väl kom på att han skulle sparka med fötterna först och sen fick upp fötterna på pedalerna så cyklade han en bit! Roligt, roligt!
Jag fortsätter tanka tid med barnen. Snart är det slut på mammaledigheten.
Jag kan garantera att det kommer ångestfyllda inlägg om detta framöver.
Det gör lite ont att börja jobba igen. Men jag försöker vara positiv.
Idag fick Molly titta i massa böcker, nästan hela dagen, hon älskar det!
Och när hon somnat spelade jag och Alexander innebandy tills vi var svettiga bägge två!
Vattenpaus och sen körde vi lite till.
Kom på mig själv med att flina lite och gotta mig i hans kommentar;
"Wow mamma du är ju riktigt duktig på det här!!"
Han anar inte vad som väntar. Jag gillar ju sport. Det vet han knappt.
Men det kommer han bli varse när jag kommer hänga med på varenda fotbollsträning, simlektion, gympapass och vad annat han (eller jag) kan tänkas vilja sporta med!
Jag längtar tills han fyller fem. Man måste tydligen vara fem år för att få börja med ditten och datten.
Nästa höst.... DÅ! DÅ KÖR VI!!
En eftermiddag
Molly somnade i bilen på vägen dit och sov även en stund i väntrummet. Så hon sov väl 20 minuter ungefär.
Inte alls bra faktiskt. Körde en extra runda på vägen hem för att hon skulle somna om men icke.
Så det blev GNÄLL i deluxe-format igår.
Jag som skulle få så mycket gjort, betala räkningar, fota kläder till tradera, ja sånna saker som kräver bebis på bekvämt avstånd.
Istället hade jag en liten tjej som fullkomligen hängde fast i mitt ben och jag hann bara med tvättmaskinen och diskmaskinen.
Den bästa medicinen för gnäll-Molly är Alexander. I storebrors sällskap spelar det ingen roll hur trött man är.
Så då vi gick för att hämta honom tyckte jag vi skulle gå till parken. Det tyckte inte Alex "det blåser för mycket mamma".
Så vi gick hem.
Väl hemma fick Alex en idé. "Mamma mitt rör ligger i mitt skåp"
Jag fattade inte först. Rör? Skåp?
Jaha! I garderoben. Fram med den blåa tunneln.
This mama loves Ikea!
De hade SÅ roligt. Bägge två. Och mamman med.
Tänk att dessa två fantastiska varelser är en del av mitt liv.
Varje dag.
Mini-Molly växer
Har precis kommit hem från BVC. Vi hade fått en extra tid för Molly, för att hålla koll på hennes vikt.
Satte henne på vågen och blev jätteglad! Molly väger 8835 gram nu!
Fortfarande en liten tjej men med en viktuppgång på nästan 400 g på en månad.
Hon hade vuxit massor på längden också och är nu 76,5 cm, hon mätte 73 cm på 1-års-kontrollen.
Fast då tror jag inte att hon sträcktes ut ordentligt, 3,5 cm på en månad känns lite väl mycket!
På kläderna märks det. Hon har nästan hoppat över storlek 74. Alexander hade storlek 74 i ett halvår, så olika det kan vara!
Fast hon är fortfarande så liten att hon får plats att sätta sig i en utav de mindre korgarna!
Ett år äldre
Är det för att man inte bryr sig lika mycket längre? Eller för att man håller på och blir gammal och inte vill tänka på det? Eller kanske är man rätt så nöjd med sitt liv och inser att man är ganska tillfreds med vad man har åstakommit de 33 åren man har funnits till?
Jag är helt klart mest nöjd med att jag har två underbara barn och en make jag älskar.
Jag bor i ett hus jag trivs i, jag har vänner som står mig nära.
Jag har en mycket fin realtion till mina föräldrar (mycket bättre än när jag var tonåring ;))
Jag har fått resa en hel del och sett ganska många hörn av vår värld.
Jag har ett jobb som jag älskar och tycker är roligt.
Det enda jag skulle önska är att jag skulle ha pluggat, "blivit något".
Mitt jobb är roligt, utmanade och spännande. Fördelar och nackdelar med att jobba skift.
Men det betalar inte så bra. Och jag har svårt att se mig där när jag är runt 40 år.
Så vad ska jag göra? Vad ska jag bli när jag blir stor?
Jobbiga tankar som jag skjuter på. Till nästa födelsedag!
Då fyller jag ju ändå 35.
Eller förlåt, 34 är det väl.
Kom igen nu!
Gaaah, det står still!!
http://www.tradera.com/auktioner/MrsB23
Ge mig mer tid!
Jag skulle behöva fler. Kan någon ge mig ett par timmar extra?
Nu var jag ju aldrig nån stjärna i matte, men jag vet att allt är fint uträknat av nåt gammalt snille.
Men det vore ju trevligt om dagarna var lite längre.
Allt bara rullar på.
Jag lägger mig försent. Barn som vaknar. Morgon. Molly bajsar. Barn kläs på. Barn äter frukost. Jag slänger i mig frukost. Dagislämning. Sen kan dagarna se lite olika ut...
Enda fasta punkten är simningen på torsdagar.
Annars går tiden ut på att försöka hålla Molly vaken till efter lunch. Just nu går detta inte alls.
Idag däckade hon i mitt knä, plötsligt blev hennes huvud tungt, redan klockan 10.
Planera om.
Lunch efter sova.
Fixa här hemma. Tvätta. Plocka. Planera.
Tar en paus vid datorn.
Vips så är klockan tre och vi hämtar Alexander. Molly pillar i sandlådan på dagis. Molly skriker av missnöje när vi ska gå.
Soliga dagar till parken. Regniga dagar går vi hem.
Alex vill leka. Jag vill hänga tvätt. Molly vill leka med Alex bilar.
Ibland får hon, ibland får hon inte.
Middag. Film. Lek eller bad (bra dagar hinner vi båda). Nattning.
Molly är lätt att natta. En flaska välling. Slurp. Lägga ner i sängen. Sover.
Jag och Rich nattar Alex varannan kväll.
Gillar att natta Alex. Men vi pratar för mycket. Tar lite för lång tid.
De vardagskvällar som Rich nattar Alex så går jag ut och promenerar med mina fina "mamma-vänner".
Så härligt.
Sen blir det dator. iPhone. Sängdags.
Och klockan är efter 23 igen, hur går det till?
Ge mig mer tid!
Några saker håller jag dock stenhårt på.
- Att hur stressig morgonen än har varit, med höjda röster kanske och en del tjat... Så ska vi vara sams när vi går ut genom dörren. Skutta, sjunga eller gå baklänges till dagis. Vi är glada.
- När barnen äter försöker jag sitta med, eller i alla fall vara i köket "pratbar".
- Att alltid leka med Alexander minst en halvtimma om dagen, utan några "mamma ska bara"...
Då känner jag att dagarna funkar för det mesta.
Bästa halvtimmen
Det gör mig så lycklig att jag skulle kunna sätta henne på flytande mattan, dra andan och börja gråta.
Det låter kanske fånigt. Men det är så jag känner mig den där halvtimmen. Så gråtfärdigt lycklig.
Det är alldeles fantastiskt att se hur hon älskar att bada och hur hon utvecklas.
Armringar på och hon simmar faktiskt. Sparkar med benen för att ta sig dit hon vill. Ser en färgglad boll och styr dit.
Sätter henne på kanten och ser hur hon förbereder sig för hon vet att hon ska dyka.
Spänningen i hennes ögon när hon är längst upp i rutschkanan och ska få en skjuts ner i vattnet. Där kommer hon farandes och man anar ett leende innan hon mer eller mindre flyger ner i poolen.
Väl under vattnet ser man hur hon sträcker upp sina små händer för att ta sig till ytan. Med lite hjälp svänger hon till kanten och greppar stången. Ser lite förvånad ut och blinkar bort vattnet från sina stora blå.
Lägg sen till en underbar instruktör som berömmer bebisarna så mycket att föräldrarna nästan spricker.
Och om jag skulle gråta en skvätt så skulle ju faktiskt ingen märka det? Alla är så upptagna med sina egna små underverk och ja, vi befinner oss ju i vatten, så blöt i ansiktet är man ju ändå.
Fast man kanske ska fråga sig själv hur blödig man får bli!?
Vad har du gjort idag?
Jag vet inte exakt vad han tror själv och jag låter det vara osagt.
Alexander älskar dagis numera och jag vill inte att han ska få för sig att det skulle vara roligare (för honom) att vara med mig och Molly. Som det är nu så är det perfekt, stimulans till max på dagarna, mys och gos på kvällarna.
Jag har heller aldrig velat ljuga för honom men han har fått tro vad han vill. Ibland har han frågat om jag varit på jobbet och då brukar jag svara "Nej, jag har ju varit med Molly". Punkt.
Oftast när jag hämtar honom brukar jag fråga hur dagen varit på dagis (även om jag läst nånstans att man hellre ska vänta ut barnet tills de berättar själva), ibland berättar han massor, ibland inte.
Igår fick jag veta att de sprungit ute på morgonen, han och grabbarna han leker med mest.
"Och jag var nere på karusellen (småbarns-avdelningen) och var med våra små kompisar och då gjorde jag illa fingret, men det kom inga tårar och jag tvättade det"
Sen hade de hört "den där sagan om den där stenen, du vet" (?) på vilan.
"Jag vet inte vad lunchen hette men det var ganska gott" och "J hade två bilar och sen fick jag en och sen en till"
Ganska informativ promenad hem med andra ord.
Precis innan vi kommer hem stannar Alex, lägger huvudet lite på sne och säger:
"Jaha mamma. Och hur har det varit hemma idag då!?"
Promenera mera!
Jag och Åse gick en powerwalk. Åse med stavar och jag flaxade lite extra med armarna.
Vi gick lite kortare än sist (5 km idag). För det regnade!
Men fortare gick vi också, detta var enbart hurtighet, inte pga regn ;)
Faktiskt så slutade det regna efter en stund.
Men jag kände mig väldigt duktig som öppnade dörren, blundade och gav mig ut.
Istället för att kura upp mig i soffan med tända ljus, en filt, kanske ett glas rött?
Nej. Jag gick ut. I regnet.
Sooool!
Inte tillräckligt för att ta tag i alla måsten. Men tillräckligt för att hindra mig från att säcka ihop totalt.
Igår kom jag fram till att jag nog snittar fem timmars sömn per natt. Osammanhängande.
Hur länge orkar man det?
Nu sover Molly bättre igen, förra veckan var det katastrof då hon envisades med att vakna strax efter fyra på morgonen och vara galet pigg.
Men ändå. Hon vaknar varje natt och dricker välling. Alex kommer in och vill ha sällskap tillbaka till sitt rum.
Sen är det ju inte alltid helt lätt att somna om. Lägger mig för sent gör jag ju också. Igår fick jag dock säga farväl till Lisbet Salander, har läst ut sista delen i triologin. Känns lite sorgligt nästan, vad ska jag göra nu? Sova?
Men som sagt, tur att solen skiner.
LA babes...
För snart två år sedan var jag i LA och träffade de bästa.
Mina fina vänner som beslutat sig för att leva livet på andra sidan jordklotet istället.
Jag är glad för deras skull, de mår bra, de är framgångsrika och framför allt så är de lyckliga.
Så känner jag de flesta dagar.
Andra dagar saknar jag dem så oerhört. Svär över att det är så himlars långt till USA. Tänker att en dag kanske de flyttar hem? Sen inser jag att hemma för dem är ju inte Sverige längre.
Men en dag så kanske? Kanske får jag stå på Arlanda med nåt slags välkomst-party?
Men som tur är så är det här riktiga vänner. De bästa.
Det spelar ingen roll hur långt borta de är.
Eller hur sällan vi hörs.
För när vi väl träffas, så är det som alltid, alldeles underbart!
På Hermosa Beach... Gissa vem utav oss som bor i Californien?
En väldigt suddig, men väldigt rolig vinkväll...
Och här är vi... *håll i er* ...på New Kids On The Block-konsert!
Vi hade så roligt! Så roligt att jag nästan missade flyget hem morgonen efter!
Favorit
Och detta är en av mina favoriter av alla foton jag har!
Taget den 4 oktober förra året! Så små de var!
Hepp, två, tre, fyr...
Ja, du läste rätt!
9118 steg
7248.8 meter
453.53 kalorier brända!
En härlig kvällspromenad med underbara tjejer!
Vi har pratat, skrattat och gått massor.
Vilken energi jag fick, nästa vecka kör vi igen!
Tvära vändningar i vardagen!
Igår hade jag en riktigt USEL dag.
Molly vaknade innan 6, inte ok.
Alex vaknade med ett riktigt dåligt humör.
Samma unge herre ville inte gå till dagis. Har inte hänt sen förra hösten.
Molly somnar redan 9.30, oh no!
Åkte till Vällingby och handlade ett par presenter till maken (bästa stunden på dagen)
Kommer hem med jättegnällig Molly som är tröttast i hela världen (jaja, kändes det som)
Molly somnar om 14.45 - YES!
Molly vaknar 14.58 - Oh Noooo!
Alex surar i parken för att han inte får tuggummi.
Vi går hem. Två gnälliga barn.
Rich får handla sin födelsedagsmat själv.
Nattar två barn. Tar lång tid med bägge.
Huvudvärk.
Äter goda tapas alldeles för sent, 21.30 nån gång.
Inga muntra miner här heller.
Idag har det varit så mycket bättre.
Molly vaknar 06.06 (efter klockan 6 betyder mycket för mitt sinne)
Alex sover vidare, yay!
Molly och jag myser i soffan och när Alex kommer ner så myser vi alla tre.
Alex låter Molly välja barn-TV. Vi tror hon väljer Musses klubbhus.
Glad kille skuttar till dagis.
Glad mamma går promenad med glad bebis.
4 mammor, 1 pappa och fem knoddar fikar hemma hos oss, underbart!
Hämtar Alex klockan 13 (hjälpte personalen lite, 2 kort var de pga sjukdom)
Njuter i parken med dagiskompisar, trevliga mammor, glass och sand i håret.
Hemma igen säger Alex "jag och Molly vill leka själva" och lillasyster får göra vad hon vill i hans rum.
Båda barnen glufsar i sig maten jag lagat.
Och bägge två sover innan 20.30.
Just nu: Egentid med dator och ett glas vitt. Snart: Sängen och boken.
Enda lilla molnet på dagens himmel var att Molly återigen somnade för tidigt (9.30) och jag väckte henne efter en stund, för hon skulle sova efter lunchen istället. Inte somnade hon!
Så en del gnäll vid 17-tiden, men efter det så gjorde det inte mig så mycket...
Jag tog med mig Alex och åkte till fotografen som fotat Molly.
Åhhh, helt fantastiska bilder! Fick generande men underbara komplimanger från fotografen och dennes assistent...
Men jag måste säga det själv, Molly är helt underbar på dessa bilder!
Så liten...
Det gick inte alls först och jag slet mitt hår och trodde allt var raderat från telefonen.
När jag plötsligt upptäcker att lilla, lilla minneskortet i mobilen hoppat ur!
Jag visste inte ens att detta lilla minneskort fanns. Åhh, jag pustade ut och petade in det, laddade upp dem och mitt hjärta blev alldeles varmt.
När Molly kom till världen hade jag bara två värkar på vägen till KS.
"Fan, vi kommer få åka hem igen!!" svär jag åt Richard som släpper av mig vid förlossningen och letar parkering.
Mindre än 40 minuter senare är Molly född.
Lilla digitalkameran, DVD-kameran och fina systemkameran. Alla ligger i väskan. Väskan ligger kvar i bilen.
Efter en stund kom vi på det. Vi kunde ju faktiskt fota med våra mobiler!
Inte riktigt den dokumentation jag hade tänkt mig.
Men hon var lika fantastisk ändå. Lilla Molly.
Den härliga vinsten!
Fick hem den idag, den är toppenfin!
http://www.tradera.com/auction/viewitempage.aspx?aid=117337908
Och Sandra, det stämmer! "Ninja" gör man i sista minuten!
Goodbye Laptop, Hello iPhone!
Var iväg och skulle lämna in min minsta bebis på lagning. Laptopen alltså. Nu känns det som att jag tjatar, men ja, det är ju några tangenter som inte vill fungera längre.
Döm min fasa när den dryga killen i butiken kläcker ur sig att detta kanske inte alls går på garantin!?
VA!?
"De kan säga att det är slitningskada"...
Ok, så man ska inte kunna använda en laptop i sju månader? Hjälp.
Han vill ju såklart inte diskutera detta med mig.
"Inte vi som bestämmer"
Nä. Kan tänka mig det.
Så nu får jag ladda lite inför samtalet från "dator-verksta'n". Det bara måste ju täckas av garantin. Herregud.
Så jag gick vidare med hängande axlar och läppen putade nog ut lite. Kanske sparkade jag på en sten.
Hade som tur var trevligt sällskap och jag tänkte att jag skulle höra när min försenade iPhone4 kunde tänkas komma?
In i nästa butik, supertrevlig tjej som hjälpte mig. Och döm min förvåning nu istället när jag fick en telefon!
"Vi fick tre tycken hit igår, du är med på listan. Du får den sista"
Hurra! Söta-service-minded-tjejen förklarade och skrev anteckningar(!) på vad jag behövde göra.
Lite rosig om kinderna och med ett stort leende skuttade jag ut ur denna affär! Lite pirrig i magen faktiskt.
Och de där "experterna" borde nog gå en charmkurs hos The Phone House!
