Åsas Minnen

Nöjd kille med både rött, grönt och svart i håret! Men aningens kort tycker jag kanske. Efter frisören skulle vi köpa lite kläder till morgondagens fotografering på dagis. Alex ville ha en skjorta, eller så var det mest jag som ville det. Han ville ha Sonic-tryck. Mamman vann och han var nöjd när vi hittade en blårandig skjorta i femte affären. Efter flera timmar var allas tålamod slut och jag vet inte vem som gnällde mest, jag eller mina barn. Minst gnällde mina föräldrar.   De gnällde faktiskt inte alls.

Samma jacka, samma skor... Men är det verkligen samma tjej!? Japp, såhär glad var lilla tösen när hon skulle få åka och sova över hos sin mormor och morfar! Tack mamma och pappa för att ni lånade henne en stund! Killarna i familjen var på Mantorp park igår och kollade på STCC. Alex hade fått sitta i en ferarri, gissa om han var glad? Själv hade jag en supermysig kväll med de finaste kollegorna hemma hos bästa tjejen som alltid fixar så fint! Du är fantastisk Sara!

Till salu? Utlånas gärna i alla fall!

Vacker morgon! Detta fick jag njuta av imorse strax innan sju. Sen kom regnet!  Och eftermiddagen var ett enda stort kaos med ledsen Alex och ledsen kompis som följde med hem. Imorgon får det bli förlåt- och kramkalas på dagis. Det är inte lätt att vara 5 år. Eller två år. Eller 33 år. Ett par dagar till. 34 är bättre va?

Här ligger en liten tös med över 39 grader i feber. Usch vad det är tråkigt när de är sjuka. Hon vill inte äta, inte leka, bara vara nära. När hon vaknar ska hon få en glass. Och jag med. Jag har fyllt på frysen med min absoluta favorit numera, turkisk peppar!

Fick detta som mms tidigare idag. Molly med ögoninflammation har ätit lunch på Ikea med sin pappa som fick köra VAB idag. Själv jobbade jag ännu ett tidigt, men väldigt kort pass! Efter hämtning av Alex blev det skogspromenad, snart dags för tacos och sedan Idol med chips. Halleluja vilken typisk fredag!

Japp, ni vet hur det är. Plötsligt står det still i mitt huvud och inläggen blir inte av. Har i alla fall haft en otroligt rolig helg. Eller lördag för att vara exakt! Bilder och text kommer imorgon. Igår jobbade jag hela dagen, blev lite rörigt på slutet. Men innan dess fick jag besök av min fina familj! Godispåse, storlek jättestor, hade de med sig så att jag och kollegorna kunde frossa! Gött!! Nu börjar äntligen träningsvärken släppa så smått, jag kan röra mig en aning smidigare igen. Återkommer imorgon!

Lilla gullungen! Eller lilla huliganen som drog sin pojkvän i håret idag. Plötsligt vill hon sova i den stora sängen. Av egen vilja. Jag hoppas hon stannar där hela natten!

Fotbollen ligger mig varmt om hjärtat. Så många minnen. Minnen från tiden då jag själv spelade, var inte särskilt bra, men jag jagade. Fick en tablettask av Karins pappa efter en match för att jag kämpat bäst på plan. Eller från regniga träningar med Skå då en lyckad glidtackling var lika med mål. Från onsdagskvällar på hösten då vi huttrade i för lite kläder när vi kollade på pojkar -76.  Vi fnissade och tuggade tuggummi och tyckte den och den var sååå snygg! Eller den gången jag fick en örfil av en tjej och domaren gav mig gult kort. Minnen från timmar av straffläggningar efter träning. Jag, Karin och tränaren. Vi missade många bussar... Slutade spela när vi kommit upp till damlaget och jag satt på bänken. Blev äntligen inbytt och nuddade inte ens bollen innan jag blev utbytt igen. Va? jaha, tanten jag fick komma in för hade bara behövt trösta sin bebis som skrek i vagnen vid långsidan. Jag gick och duschade och åkte hem. Sa inte ens hej då. Aja, nu är jag snart en fotbollsmorsa. Utan bebis. Åh, vad jag ska hejja från kanten! Jag ska bara ropa snälla saker, lovar!

Innan jobbet igår fick jag mysa lite med denna lilla gobit! Och hennes fina mamma. Och min andra fina vän. Och hennes härliga lille pojke. Det är verkligen en fördel att jobba skift när man har mammalediga bästisar!

Idag var det viktigt att Alexander var på förskolan i tid. Klockan nio prick går de på utflykt. Jag blev till och med peppad av personalen igår. De har visst fattat hur jag funkar. Tidsoptimisten som bor närmast men kommer sist. Men vi var där i tid, ryggsäck och stövlar på med flera minuter till godo! Sen är det tur att det inte var lika bråttom för Molly. Nio minuter tog det att gå från Alex avdelning till hennes. Måste titta på varje pinne, hål i trät, varje sten och hon fick syn på en spindel som var intressant. Sen kan hon ju själv. Alltid. Och det är ju onödigt att välja den enkla vägen!