Åsas Minnen

Några har kommenterat tidigare om att jag borde skriva ner allt roligt Alexander säger.
Jag har enormt dåligt samvete för att jag inte gjort detta tidigare, men nu har jag ju denna blogg till hjälp!
Jag har en liten bok jag en gång fick av min mamma att skriva i, även denna ska jag nu lägga fram så att jag skriver ner mer om allt möjligt. För man tror ju man kommer minnas allt. Men jag minns inte.

Alexander äter sådär halvbra hemma. Frukosten går ner i ett nafs, men vid middagen får vi ofta tjata och påminna honom om att äta. Inte vrida sig på stolen. Inte leka med gaffeln, glaset eller Molly. Detta kan vara väldigt tröttsamt. I alla fall, denna konversation tog plats vid bordet idag.

Jag: "Glöm inte bort att äta också"
Alex: "Ok mamma, jag ska"
Det går flera minuter. Alex snurrar på stolen och fnissar åt Molly och har inte tagit en enda tugga.
Jag (bestämt): "Ok Alex, jag säger detta bara en gång. Jag vill att du sitter framåt och äter din mat. Nu."
Alex: "Jag ska, jag ska, jag ska"..paus.. "och mamma, du låter ju lite som en polis!!"