1 juli
Ojojoj, tiden bara rusar. Det går alldeles för fort.
1 juli redan.
Det betyder att en tredjedel av sommaren är över. Men det betyder också något mycket värre.
Det är idag bara fyra månader kvar tills Molly börjar på dagis.
Hur kan min bebis redan vara så stor?
Ok, nu kommer hon ju vara blott 14,5 månader när hon börjar. Lite för liten tycker många. Även jag egentligen.
Men vårt dagis är omtyckt och jag vågade inte riskera att inte få en plats till henne.
Jag kommer börja på bara 50% på jobbet till årsskiftet då jag går upp till 80%. Så i början kommer hon inte gå så många dagar i veckan. Inte heller långa dagar.
Jag får tänka på det istället.
Hon är så rolig nu Molly. Hon har lärt sig att skaka på huvudet när man säger nej och nicka när man säger ja.
Richard har övat en del med henne så nu skakar hon på huvudet så fort hon får syn på sin pappa. Hon har lärt sig att peka och säger "titta däh". Annars säger hon bara mamma. Ma-ma-ma-ma-maaa. Förr sa hon "pabba", men det har hon slutat med. Rich hävdar ju förstås att allt "dada" som kom i början av jollradet betydde "daddy". Jomenvisst.
Hon utvecklas inte så mycket med grovmotoriken just nu, ett par gånger har hon glömt bort sig och släppt bägge händer och "stått lull" men bara i några sekunder.
Hon är mer inne på finmotoriken och talet just nu. Stoppa i, ta ur, stoppa i igen. Små leksaker försvinner i diverse burkar och alla våra skor brukar numera finnas utanför huset. En studsboll i skon är inte heller ovanligt.
Hon är fortfarande en väldigt glad och nöjd liten tös.
Förutom när man tar henne ur gungan. Hon skulle kunna gunga precis hur länge som helst. Hennes skrik ekar över hela lekparken och många tror nog att olyckan har varit framme. Så hjärtskärnade är hennes skrik.
Hon följer efter sin bror slaviskt och sover bara nån timma på dagen nu när han är hemma.
Hon fortsätter att äta mängder (kan nästan äta med sked nu), men fortsätter väga lite för lite.
Hon sover hela nätterna, med avbrott för en flaska välling. Men somnar om igen på en gång.
Jag har sagt det förr och jag säger det igen, "lättare" bebis får man leta efter.
Ujuj, bävar för tonåren redan nu!
Molly på midsommarafton, 10 månader gammal
1 juli redan.
Det betyder att en tredjedel av sommaren är över. Men det betyder också något mycket värre.
Det är idag bara fyra månader kvar tills Molly börjar på dagis.
Hur kan min bebis redan vara så stor?
Ok, nu kommer hon ju vara blott 14,5 månader när hon börjar. Lite för liten tycker många. Även jag egentligen.
Men vårt dagis är omtyckt och jag vågade inte riskera att inte få en plats till henne.
Jag kommer börja på bara 50% på jobbet till årsskiftet då jag går upp till 80%. Så i början kommer hon inte gå så många dagar i veckan. Inte heller långa dagar.
Jag får tänka på det istället.
Hon är så rolig nu Molly. Hon har lärt sig att skaka på huvudet när man säger nej och nicka när man säger ja.
Richard har övat en del med henne så nu skakar hon på huvudet så fort hon får syn på sin pappa. Hon har lärt sig att peka och säger "titta däh". Annars säger hon bara mamma. Ma-ma-ma-ma-maaa. Förr sa hon "pabba", men det har hon slutat med. Rich hävdar ju förstås att allt "dada" som kom i början av jollradet betydde "daddy". Jomenvisst.
Hon utvecklas inte så mycket med grovmotoriken just nu, ett par gånger har hon glömt bort sig och släppt bägge händer och "stått lull" men bara i några sekunder.
Hon är mer inne på finmotoriken och talet just nu. Stoppa i, ta ur, stoppa i igen. Små leksaker försvinner i diverse burkar och alla våra skor brukar numera finnas utanför huset. En studsboll i skon är inte heller ovanligt.
Hon är fortfarande en väldigt glad och nöjd liten tös.
Förutom när man tar henne ur gungan. Hon skulle kunna gunga precis hur länge som helst. Hennes skrik ekar över hela lekparken och många tror nog att olyckan har varit framme. Så hjärtskärnade är hennes skrik.
Hon följer efter sin bror slaviskt och sover bara nån timma på dagen nu när han är hemma.
Hon fortsätter att äta mängder (kan nästan äta med sked nu), men fortsätter väga lite för lite.
Hon sover hela nätterna, med avbrott för en flaska välling. Men somnar om igen på en gång.
Jag har sagt det förr och jag säger det igen, "lättare" bebis får man leta efter.
Ujuj, bävar för tonåren redan nu!
Molly på midsommarafton, 10 månader gammal
Kommentarer
Postat av: Frida
Hon är helt underbar och fin på alla ALLA sätt och vis. Jag ska nog lära henne att säg Frida! Jag lyckades precis med Bettans dotter... he he he.
Jag har sjukt hetsigt på jobbet, ledsen att jag inte ringt. Vi hörs här till helgen!
Kramar till er alla. LITE LYXIGT ATT VARA HEMMA NU!
Avis Pavis
Frida
Postat av: Sandra R
Härliga lilla Molly! Jag håller med, bättre att få in henne på förskolan än att riskera platsen för att få vara hemma någon månad längre. Hon kommer säkert att stortrivas.
Hoppas ni har en soligt härlig dag.
Kram
Postat av: Meta
Naaaw vilken underbart söt liten Molly <3
Trackback
