Liten utflykt
Har precis packat denna lilla ryggsäck inför Mollys första skogsutflykt med dagis. Sittunderlag, smörgås, dricka och frukt ska med. Skogen. Molly. Var det inte nyss hon låg i vagnen och sov medan storebror gjorde sånna här utflykter? Jag stannar upp och känner ett litet hugg i magen. Snart packar de väl resväskor och åker på charter. Tänker sen istället på hur roligt hon kommer ha. Skina upp när man frågar om dagen... Hoppas hon inte välter med sin ryggsäck! Klockan 04.46, 9,2 grader, fulltankad bil och på väg till jobbet. Godmorgon!
Coop. Löne-fredag.
Efter middagen gjorde vi världens bästa utflykt. Tycker Molly, 2 år.
Lediga idag!
Har haft en härlig ledig dag med barnen.
Hade hoppats på sovmorgon men fick morgonmys med barn i sängen och Bolibompa på tvn istället. En något sen, stor frukost och lite lek på mattan, kaffe och laptop för mig.
Tog bilen till en lagerutförsäljning där jag fyndade Katvig och Bellio. Var där inne i över en timma! Tåliga barn som imponerade. Vi fick kaffe och gotter. Trevligt.
Nästa stopp var Mulle Meck-parken. En rolig fin lekpark där sakerna känns riktiga. Här åker vi flygplan alla tre!
Lite dålig bild, men jag vände på iphonens kamera. Så fiffigt.
Hem till pizza och bokläsning.
Nu när Alex äntligen somnat, efter en massa fnitter från oss båda, blir det ett glas vin för mig!
Kläder, kläder, kläder!
Det är grymt att ha en gullig kollega och vän vars dotter ligger precis en storlek före Molly! Igår stod det två fulla kassar i mitt skåp när jag kom till jobbet! Nu har jag frossat i allt från leggings och toppar till klänningar och fodrade regnkläder. Underbart!
Sådär ja! Ser ju rätt gott ut? Ser i alla ...
Sådär ja! Ser ju rätt gott ut? Ser i alla fall inte ut som Agda och hennes polare längre. Hoppas familjen gillar! Själv åker jag och jobbar strax. Är för första gången sen semester inte schemalagd som teamleader idag, utan bara Åsa. Rätt skönt faktiskt!
Lagar middag!
Jag gör något jag inte gillar. Jag tar i rå kyckling. Kycklingben dessutom. De är ganska många också. Jag är lite fånig när det gäller mat som ser likadan ut som när det levde. Har svårt för skaldjur och hela fiskar till exempel. Höll på att svimma när jag hittade en kanin i frysen en gång. Dagens middag gav mig ett par rysningar när jag öppnade påsen, men det gick ju fint till slut. Åh, som jag diggar Linas matkasse! Äntligen tillbaka efter sommaruppehållet!
Glass!!
I fredags sprang jag och Alexander ut till glassbilen i spöregnet. Vi köpte en stor låda familjemix. Sen såg jag bilden. Darrade nästan på rösten när jag frågade killen, vaddå har ni glass med turkisk peppar?! Oj, oj vilken glass. Hur god som helst. Önskar jag kunde skicka en till Hawaii!
Nytt försök?
Hur det gick med att sova hela natten?
Min lille kille kom intassandes klockan 01.38.
"Psst... Alex du skulle ju sova hela natten i din säng!"
Alexander trampar lite på stället.
Hoppar upp vid mina fötter.
"Mamma, jag bara måste lägga mig här!"
Somnar på två sekunder.
Imorse när vi vaknar så säger han "Jaha, då ska jag bara göra såhär två nätter till sen åker vi till affären!"
Ehh... Va? "Nämen, haha, du sov ju här nästan hela natten!?"
Tystnad. Lite fnitter.
"Mamma, jag får nog köra den här grejen i vinter istället!"
Lite senare på dagen kom han på att vi ju kan göra ett nytt försök.
Tre nya nätter.
Han vill väldigt gärna ha den där bilen.
Jag vet inte ens vad den heter, men det är nya stjärnan i Bilar 2-filmen.
Mera pengar till Disney.
Eller inte.
Han kommer med all sannolikhet inte klara det!
Lördag
Kom hem till härliga tapas och glad familj.
Alexander hade gjort tre mål på höstens(?) första fotbollsträning.
Tar tillfället i akt och nattar båda barnen.
Molly ville bara ha vatten och läsa "Nicke Nyfiken".
Imorgon ska Alex på ett efterlängtat kalas. Vi slog in Vincents presenter.
Något Alexander själv väldigt gärna vill ha.
Men vi kom fram till att det är lååångt till hans födelsedag. Han får önska sig denna i julklapp.
"Eller så kan man få en sån om man sover tre hela nätter i sin säng" säger jag.
Egentligen stör det mig inte så mycket att han kommer in till oss. Om han behöver det så får han. Men jag tror ju att det är en vana mer än någonting annat. Så det är dags att pröva en muta.
Oj, så taggad han blev. Upprepeade flera gånger "Ok, tre nätter mamma? Tre nätter i min säng? Hela natten?"
Efter vi läst lite Bamse släckte vi lampan.
"Mamma, du går inte än va? Man kan väl sova hela natten även om du är kvar här när jag somnar?"
Klart jag väntar. Vet att han brukar somna rätt fort när han väl pratat av sig.
"Mamma är du trött? Om du vill kan du sova här en stund"
"Ja, jag är trött"
"Mamma, prova att sträcka på benen! Sträcker du på benen? Det är så hiiiimla skönt!!"
Sen börjar han fråga vilka som är trötta? Är pappa trött? Är mormor trött? Farfar, är han trött?
Jag svarar ja på alla. Alla är trötta!
När han har frågat om de flesta i familjen så frågar han "Är Joes mamma och pappa trötta?"
"Ja, men Joes pappa är ju din pappa!"
"Jaaa (fniss) just det ja!"
Tyst en stund.
"Men mamma, vem var Joes pappa innan min pappa?"
"Din pappa har alltid varit Joes pappa"
"Va? Men varför har han ingen egen pappa?"
"Jomen din pappa är Joes pappa. Man kan säga att ni delar pappa"
"Jaha, varför ville han dela med sig?"
Hm. Vad svarar man på detta? Jag svarade att det var dags att sova.
"Mamma, det var iallfall snällt av Joe. Vilken bra kompis han är som ville dela med sig av sin pappa!"
Jag tror nästan att han somnat när nästa konversation tar fart.
"Mamma... Du vet att jag sagt att jag ska gifta mig med Ebba?"
"Ja?"
"Hon ska gifta sig med Ted nu"
"Jaha, ska hon?"
"Ja, men det gör inget. Jag ska gifta mig med nån annan. Ida kanske."
"Jaha, det blir nog bra"
"Eller nä, förresten... Ellie. Ja, nu är jag kär i Ellie.
5 år gammal. Vissa livsöden är så komplicerade.
Andra galet enkla.
Fritt Fall!
På den tiden då jag älskade alla sorters karuseller.
Vet inte riktigt när det vände, jag var runt 21 tror jag. Blev rädd för höjder och för mycket snurra runt.
Trodde aldrig jag skulle åka fritt fall igen. Aldrig.
Var på möhippa i lördags. Vi körde femkamp och åkte jetline. Lite lagom sådär.
Sen ville blivande bruden åka fritt fall och ingen annan.
Vi ole-dola'de fram en utav oss som fick åka med Lotta.
Sen hände något. Någon slags tvångstanke. Jag måste åka.
"Åker du så åker jag" sa Frida.
Plötsligt var vi fyra!
Kände mig som en pirrig tant i kön bland alla ungdomar.
Det var läskigt på vägen upp. Jag körde ett mantra om hur vackert Stockholm är.
Blev överlycklig då jag såg kameran. Äntligen uppe.
Sen faller man ju ner. Snabbt.
Och det var ju faktiskt bara härligt.
Bildbevis!
Här är Molly, 2 år!
Du är min lilla tös fortfarande.
Liten och lätt och alldeles underbar.
Rolig och social. Söt och gosig.
Du är så bestämd och vet vad du vill.
Du är långsint. Blir du arg på mig så tar det en lång stund innan jag vunnit dig tillbaka.
Jag kan inte lura dig. Kan inte locka dig. Du vet vad du vill.
Your way or no way.
Du bestämde när vi skulle sluta amma.
Redan vid åtta månaders ålder ville du inte bli matad längre. Innan du ens smakat burkarna för "nio månader".
Du har ätit själv sen dess.
Nu har du tröttnat på välling. Jag gör flaskan ändå och du smuttar lite.
Du vill höra saga vid nattning.
Att natta dig är som en dröm, du somnar själv och sover hela natten.
Du är så trygg.
Du är vårt lilla charmtroll. Även när du är busig så kommer du undan med mycket.
Du lägger huvudet på sne, rynkar näsan, kisar och ler det finaste leendet.
Du smälter oss.
Du har humor. Och humör.
Du sjunger och leker kurragömma. Då gömmer du dig och är faktiskt helt tyst.
Du leker helst med storebror och hans saker. Du lär dig regler och villkor för att få vara med honom.
När du blir trött kan du bli hårdhänt. Jag och Alexander är de som kan råka ut för nyp och sparkar.
Du pratar. Inte helt rent, men du gör dig förstådd.
Du dansar, älskar dina nappar och tar hand om dina dockor.
Framför allt så gör du hela familjen hel.
Hel och lycklig.
I två år har du funnits hos oss och gjort familjen komplett.
Underbara, härliga lilla Molly, vi älskar Dig!
Vissa kvällar på jobbet är vackrare än andra!
Vissa kvällar på jobbet är vackrare än andra!
It's my (or Molly's) party and I cry if I want to...
Det gick sådär.
Hade jag för höga förväntningar? Tror det.
Kvällen innan låg jag och planerade morgonen och dagen.
Jag vet ju med all säkerhet att Alexander kommer ligga brevid mig i sängen när jag vaknar.
Aldrig någonsin har jag fått väcka honom på hans födelsedag och ingen annan dag heller för den delen.
Med Molly fanns det hopp. Hon sover hur bra som helst.
Jag och Alexander skulle väcka henne med sång. Äntligen få sjunga "Ja må hon leva".
Döm min förvåning (och besvikelse) när hon står och petar på mig och säger "Mammaaaa" lite lagom gnälligt.
Tittar på klockan. 06.40.
På tok för tidigt.
Alexander hade vaknat och gått och väckt Molly. Tidigt. Utan sång såklart.
Jaha. Det började helt fel.
Vi gjorde om. La ner Molly. Gick ut ur rummet.
Gick tillbaka in och sjöng. Hon såg glad ut.
Men hela morgonen blev gnällig. Hon var trött.
Alexander var arg för både det ena och det andra.
En massa bråk. En hel massa bråk.
Jag har nog aldrig bråkat så mycket med Alex. Jag var elak och han tyckte inte om mig.
Nästa stund gråter han och vill bli tröstad. Jag försöker förklara, han försvarar sig och vi blir osams igen.
Hela tiden känner jag en liten sorg att allt blir så galet fel på Mollys födelsedag.
Vi åker till Andy's lekland. Mina föräldrar var med och vi hade jätteroligt.
Nu såhär dagen efter är jag så glad att vi åkte dit. Båda barnen hade så kul och Alexander vågade åka i en läskig 90-graders rutchkana. Han satt nog ett 40-tal gånger på kanten och tvekade.
När jag till slut sa att det var sista chansen, så gjorde han det. Han vågade!
Jag sträckte upp mina armar och skrek av lycka. Jag har aldrig sett honom så stolt.
Timmarna på leklandet var toppen.
Men till och med i bilen på väg dit tvekade jag flera gånger.
Alaxander satt och skrek och grät om vartannat för att han inte fick något i leksaksaffären.
Jag var på väg att vända flera gånger.
På vägen hem åkte han med sin mormor och morfar. Skönt.
Molly somnade bak i min bil. Ännu skönare.
Jag kunde lyssna på musik och njuta av köerna i trafiken.
Lyckas sedan bli osams med maken över nåt så löjligt som grädde och tårtbotten.
Nej, vi har inte roliga tårtor som de har i England. Nej, jag vet inte exakt var på Ica de har tårtbottnar.
Varför åkte jag inte själv? För att jag inte ville lämna en sovandes Molly i bilen.
Väl hemma brast det för mig när jag fixade maten.
Mina förväntningar på en "helt fantastik" dag hade rasat för länge sedan.
Jag blir arg över mina tårar och fäller ett par till.
Hur som helst.
Middagen blev bra, tårtan blev bra (saknade topping och ljus, men funkade med bara grädde och tomtebloss).
Bäst var Mollys glädje och fina presenter.
Jag hämtade mig och gladde mig åt hennes födelsedag.
Hon var nog den enda i familjen som hade en fantastisk dag.
Födelsedagsbarnet själv.
Och det är ju huvudsaken, grattis Molly!!
Måndag och höst
Imorse vid 04.45 var det kallt.
Det var imma på hela bilen. Fick dra på värmen.
Löv och barr på blöt mark. Höst.
Redan? Det kan väl inte vara möjligt?
Lite låg kom jag till jobbet.
Där var det verkligen måndag morgon.
Allt möjligt gick fel.
Kaffemaskinen i loungen, något kort om personal, trasigt plan till Bryssel och lite mer som inte passar sig här.
Jag jobbade den mest intensiva timmen på väldigt länge.
Men tack och lov kan man skratta när det är över.
Det går ju alltid vägen.
Då finns det kaffe igen och underbara kollegor.
Jag var sedan sen till dagis, stressade och åkte till Toys'r'us med hela familjen.
Skulle hitta nån liten mer grej till Molly. Det gjorde jag inte.
Får ta det imorgon.
"För imorgon är ingen vanlig dag, det är Mollys födelsedag!"
Jag blir alltid nostalgisk kvällen före mina barns födelsedagar.
Så många härliga minnen.
Kramade och pussade Molly väldigt länge då jag nattade henne.
Luktade på hennes nybadade hud.
Pillade i hennes tunna hår.
Drog min näsa över hennes kind.
Sa att imorgon fyller du två år. Det är din födelsedag.
Lilla hjärtat. Min fina skatt.
Molly fattar mitt ansikte med sina små händer. Tittar på mig.
Och säger "Mamma. Molly sova nu."
Imorgon är barnen lediga med mig.
Då kan ju jag och Alexander fira Mollys födelsedag.
Kanske får vi sällskap av mina föräldrar.
Och Molly förstås.
Men hon har inte riktigt fattat grejen.
Som att de visste...
En underbar morgon!
De har blivit små sömntutor, mina barn.
Jag umgås med dem en timma på morgonen ungefär.
Mellan 8 och 9. Jag jobbar kväll idag och börjar tidigt imorgon.
Så nästa gång ses vi klockan 15 imorgon. Det är länge.
Ni förstår ju att denna timmen på morgonen är ganska viktig.
Ibland vaknar Alex och är på dåligt humör.
Krävs inte mycket för att jag blir irriterad då.
Sen kanske Molly är sur hon med.
Då blir det garanterat tjafs mellan dem och mitt tålamod försvinner.
Stress. Ilska. Kanske tårar. Skrik. Säga saker man ångrar.
Skynda, skynda... Vi kommer ju försent!!
Leendet påklistrat vid lämning. Vill ju inte skiljas från barnen med ledsna ögon.
Men inom mig värker det. Fan. En timma.
En timma då allt kan gå fel och jag bär med mig en dålig känsla hela dagen.
Eller så blir det som idag.
Jag och Alex vaknar samtidigt. På varsin kudde med näsorna mot varann.
"Håll om mig mamma"
Vi ligger och småpratar. Han frågar om jag träffat "mina fyra finaste tjejer nu?"
Och jag berättar om att jag träffat tre av de fyra som jag vet att han syftar på.
Berättar vad vi åt och lite om vad vi pratade om. Inte allt förstås... ;)
"Jaha" säger Alex och verkar faktiskt ganska intresserad.
Efter en stund vill han väcka Molly och blir alltid lika förvånad om hon redan är vaken.
Han hjälper (läs: drar) henne ur spjälsängen och vi väljer kläder.
Alex ville vara fin i skjorta idag och Molly skulle absolut ha sin Pippi-tshirt.
Vi hinner läsa en bok i soffan, "The smartest giant in town".
Alexander fnissar och tycker det låter tokigt när jag läser på engelska.
Frukosten går ner i ett nafs och vi lämnar hemmet i tid för en gångs skull.
Jag går in med ett stort leende och barnen säger knappt hej då.
De har bråttom till kompisar och leksaker.
Jag får nästan en kram av båda. Lite halvt sådär.
Men det gör inget. Jag har en så bra känsla i magen.
En härlig, pirrig känsla som jag bär med mig hela dagen.
Yoghurt och cheerios är mums!
Magisk himmel inför sista avgången. Jag ha...
Magisk himmel inför sista avgången. Jag har jobbat ikväll igen. Det gick fint, men åhh som jag saknar mina barn. På tio dagar har jag varit med dem i bara några timmar! Det känns i hjärtat.
Ny termin! Så var de redo. Med stora påsar...
Ny termin! Så var de redo. Med stora påsar gick vi till förskolan. Extra kläder, regnkläder, stövlar. Jag sprang omkring som en tok imorse. Alex skuttade in på gården. Överlycklig. Molly var mer tveksam, men inte ledsen. Allt gick fint. Nu ska jag sätta mig i bilen och strax träffa en mycket efterlängtad vän. Äntligen!!
Vardag
Och riktig vardag.
Nu ska vi hitta rutinerna igen. Hämta-lämna-baletten.
Ingen make här imorgon bitti. Första jobbdagen för honom. Alltså ingen sovmorgon för mig.
Jag har varit bortskämd med sovmornar i fem veckor.
Borde kolla över barnens kläder. Orkar inte.
Jag har ju haft vardag hela denna veckan. Inklusive helgen.
Jag får ställa klockan inför imorgon bitti.
Och hoppas på att Mollys regnjacka faktiskt hänger på dagis.
Det gör den väl?
Så mycket tid och ändå så lite...
Skansen!
Jag, barnen och deras mormor och morfar. Maken fick en "egen" dag, så han fiskade.
Vilken härlig dag! Lagom mycket folk, glada ungar och härlig balans mellan lek, djur och mat!
En del djur var lite trötta i värmen, andra var det mer fart på.
Morfar bjussade på Akvariet och där är det mycket bättre nu än förr!
Alexander vågade klappa både ormen och spindeln. Jag vågade klappa ormen. Spindeln rör jag INTE.
Att skriva att Alex klappade den är liten överdrift, det var mer en liten petning. Men ja, hela handen var ju i alla fall nere hos den läbbiga spindeln.
Molly är galet förtjust i apor och vi skrattade åt babianerna.
De bygger om "Lill-skansen" så vi träffade bara några getter.
Vi letade efter marsvinen i en evighet.
Vi gjorde "sommarläxan", barnen ska välja ett svenskt djur de sett och fota.
Alexander fotade älgarna (pappa älg la sig dock precis när vi kom dit...), en hel familj finns det nu.
Barnen åkte även bilar, jag tvekade innan jag satte ner Molly, de går fortare än man tror.
Men med storebrors trygga arm om ryggen så skrattade hon hela rutten och grät när hon inte fick åka igen.
Vi avslutade dagen med middag på en liten restaurang, tack mamma och pappa!
På vägen hem trodde jag barnen skulle somna, men icke. Vi körde förbi kungsan, men man kunde inte se så mycket som jag ville av Pride-festivalen, men vi hörde!
Barnen skrattade hela vägen hem och jag njöt.
Jag är så tacksam för allt jag har, jag är så rik!
Men att få till en bild när alla blir "bra" får vi fortsätta öva på! Haha!
Två-språkig
Är en aning speedad efter första dagen på jobbet.
Jag lyckades. Jag rampade. Första flighten till Bryssel som jag ansvarar för på två år.
Skvallrade om detta ombord, fiskade en komplimang av kapten och jag fick den.
"Well done, welcome back!". Gött så.
Jag stod och höll andan när jag såg planet lyfta i kvällsolen.
Det gick fint. Jag gillar att lasta framtungt. Älskar när flygplanet nästan pressar sig upp i slutet av banan.
Snyggt. Jag gjorde det. På tid.
Som jag älskar mitt jobb.
Men det var inte det jag ville skriva ner egentligen.
Jag vill återge en härlig konversation som vi hade på stranden häromdagen.
Alexanders engelska tog ännu mera fart nu när Joe var här.
Han är numera helt medveten om att det är två olika språk och Joe förstår inte svenska. Alls.
Vi pratar om att någon läst att man kan få ont i huvudet av skinka.
"Yes, apparently you might get a headache"
Alex: "I had headache. Another day we was here. I simmade. In the water"
Jag: "Jaha, hade du? När var det?"
Alex: "We was here. I simmade around there, I had headache. But not today. Today I simmade and no headache"
Vi alla säger "Aha.. Mmmm... ok!"
Två sekunder passerar och Alex tittar på mig.
"Mamma, vad betyder headache?"
Kunde inte låta bli att skratta. En lång utläggning och han vet inte vad han egentligen menar.
Lille sötnosen. Lille pratkvarnen.
Jag försöker förklara huvudvärk och hur det känns.
Han kisar. Rynkar på näsan. Ler och säger "Jaha, jag trodde det kanske var när man har hicka!"
