att såra en vän, en kärlek

Idag har vi lyckats både Alex och jag.
Sårat nån vi älskar.
Alex är fortfarande kär i S, men körde på henne med cykeln idag så hon blev ledsen och fick plåster på benen.
"Jag sa förlåt två gånger mamma". "Var det meningen att krocka med henne!?" frågar jag.
"Nä" "Såg du henne inte?" "Nä, jag såg henne inte, det var cykelns meningen". Efter en stund frågade jag honom om han kramade henne efteråt? "Nej, mamma, det är svårt att kramas"
Så går det till när en 4-åring gör sin kärlek ledsen.

Själv gjorde jag nåt liknande. Fast med ord, inte handling. I ett mycket trött och irriterat tillstånd en tidig morgon gjorde jag nåt jag ångrar bittert. Var inte så illa menat egentligen, men ändå helt upp åt väggarna såhär efteråt. Skulle göra ett litet expriment som blev helt fel. Önskade att "folk" skulle reagera, men den enda som reagerade var förstås vännen i fråga. Att jag sen fegar och inte erkänner på en gång är lågt. Ord som sårar, ord jag inte ens menade! Och jag fattar inte att jag inte fixade till min konstiga idé på en gång!
Jag är så tacksam att jag blev förlåten. Ärlighet varar längst var det nån som sa.

Men jag mår dåligt ändå. Fattar verkligen inte vad som flög i mig.
Ville leka debatt á la familjeliv, men borde verkligen ha valt ett bättre ställe.
Eller jag borde inte ha gjort det alls förstås.
Förlåt mig igen.

Kommentarer
Postat av: Johanna

Resultaten av ens handlingar blir inte alltid som man tänkt sig. Det kanske enda positiva är att man lär sig av sina misstag. Vad skönt att din vän förlät dig.



Hoppas helgen blir bra...kram

2010-06-18 @ 23:05:46
URL: http://johannaagnes.blogg.se/
Postat av: Frida

Säger som vår vän Bob Marley "Don't worry, be happy"

Love you.



2010-06-19 @ 11:38:00
URL: http://mamastar.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0