Åsas Minnen

...var det visst igår.
Inte ett ljus var tänt.

Jag kommer istället förknippa första advent 2011 med stormen Berit.
Inte det minsta mysigt.
Blåsigt, ruggigt, blåsigt, uschigt.

Det var min jobbhelg. Vi som är teamleaders jobbar en helg var per 6-veckors schemaperiod.
Det var min lördag (den var mysig!) och det var min söndag.
Och vilken söndag. Det blåste. Alldeles för mycket.
Vi flög så länge det var flygsäkert. Man följde ständigt prognosen och några flygplan kom iväg. Jag som faktiskt gillar när det strular lite tyckte nästan att det blev lite tråkigt när vi inte fick nåt att bita i. Jag var taggad.

Men oj då. Det gick visst åt h-lvete.
Flera inställningar och inga alternativ. Letade lösningar som galningar och jag raggade bussar som aldrig förr.
Usch, vad svårjobbat det var...
När flygplatsen stängde hade vi mer eller mindre 200 resenärer kvar att hjälpa.
Morgonens flighter började bli fulla.
Sista gänget till Göteborg åkte taxi(!) efter kl 23.

Jag har till och med drömt om jobbet inatt.
Klurat på vad vi kunnat gjort annorlunda. Vad jag kunnat gjort annorlunda.

Men, vinterhalvåret är alltid vår tuffaste period.
Och hittills är vi ju bortskämda med milt väder, ingen avisning, inget snökaos.
Då är det ju inte så konstigt att Berit kommer och ställer till det istället!
(Min mamma heter ju faktiskt detsamma, undrar om jag var jinxad igår?)

Idag är jag ledig.
Högen med räkningar väntar på mig.
Högen med kläder likaså.
Det borde finnas en hög ljusstakar nånstans också.

Jag latar mig en stund till. Jag får det.
Jag får också äta ostbågar och dricka julmust såhär mitt på dan.
Ja, det får jag.