Åsas Minnen

Efter att ha varit på kalas riggade Alexander upp en bio i Mollys prinsess-tält, valde film han trodde hon skulle gilla. Smaka godiset från kalaset fick hon också.
När jag kommer upp med äpplen till dem, säger han "Mamma, tänk innan Molly fanns... Då hade jag ju ingen kompis som var hemma hos mig hela tiden"
Jag svalde lite och lämnade dem ensamma. Hörde skratt och kommentarer till vad som hände på Fireman Sam.

Han måste kvala in som bästa storebrorsan ever.

Att komma hem trött efter en hektisk eftermiddag och kväll från jobbet.
Sätta sig i soffan och varva ner.
Att höra Alexander komma tassandes alldeles för tidigt.
Inte orka ta tag i det utan låta honom komma till vår säng på en gång.
Besegrad utan nån kamp.

Att då få höra honom säga...
"Mamma, jag saknade efter dig idag. Jag saknade dig så jag nästan gick sönder"

Då känns det rätt skönt att krypa ner bredvid honom och höra honom somna om.
Underbara lilla killen!

Alex testar oss mer än någonsin.
Jag har länge försökt formulera hans beteende i bloggen. Men hans humör vänder snabbare än jag skriver ett blogginlägg.
Vi har varit så bortskämda med honom. Han har oftast gjort som vi bett honom och nästan alltid varit glad.
Jag känner ingen som har så stor empati som min son.

Nu har han visat att han har andra sidor.
Han kan bli så arg! Och uppkäftig! Säger emot och gör inte det han ska.
Sen plötsligt vänder det och han är sitt vanliga glada jag.
Man vet aldrig riktigt hur det blir.

Jag skulle kunna skriva flera långa, långa inlägg om detta. Men så fort en fight är över och vi pratar om det så glömmer man ganska fort.

Idag blev jag påmind.
Skulle fota något och hittar detta.
Asgarv. Alex har lekt med min telefon.

Han tränar sin "arga look"...

...som kan göra mig så glad!

Jag jobbade mestadels ute ikväll. Det var ju "friskt" om man vill vara positiv. Eller skitkallt om man har glömt sin mössa hemma. Och fastnar utomhus i flera timmar utan att gå in.
Glashalt blev det också. Gled runt i gummistövlar på svart is.
Lite kall var jag allt.
Men jag hade roligt.

Kom hem sent och pratade lite med maken i soffan. Gick upp för att somna framför TVn.

Då hittar jag ett halsband på min kudde. Min lille Alex har gjort det på dagis. Underbara lille killen.
Bett sin pappa lägga presenten till mig på min säng. Sedan hade han själv gått upp och flyttat det till kudden.
Bättre så.

Jag sover med det på.
Jag är varm efter all kyla.
Det är de små sakerna som ibland är den största lyckan.

Jag såg fram emot en god natts sömn.
Gick ju sådär.
Alexander kom inspringades för att som vanligt lägga sig vid mina fötter.
Han skruvar på sig och skruvar på sig.
Han klappar på mig och säger att han känner sig lite konstig.

Han går ner själv för att dricka lite vatten. Jag petar på maken som går ner för att kanske hjälpa och då hör jag hur han kräks. Inte mycket, vattnet kom tillbaka upp.
Jag tar med mig en liten burk. Nästa kräka som kom efter ungefär en timma lyckas vi fånga i burken.

Eftersom kräkningar efter slag mot huvudet inte är någon toppenkombo så ringde jag sjukvårdsupplysningen. De ville så klart att vi skulle åka in.
Alexander var först besviken att han inte skulle få visa sin bula för kompisarna på dagis.
Men sen nöjd ändå, det är ju roligt att åka till doktorn(!)

Väl där så gick läkarens alla små tester bra. Han gick på tå, på häl, prickade näsan när han blundade. Reflexer kollades och pupillerna reagerade på lampan. Han kunde nypa doktorn i händerna och se jättearg ut på doktorns beställning.

Fick veta att han mådde så pass bra att vi inte behövde röntga. Skönt. Vi ska ha koll på honom inatt igen, annars ingen fara.

Nu är bulan nästan helt borta, är mer en blåtira. Jag har sagt till Alex att blåtiror är rätt coola de med, så han har något att visa upp på dagis imorgon...

Jag kunde inte somna igår.
Låg och grubblade på stort och smått. Ni kan ju förstå att paniken kommer krypandes när klockan tickar förbi 01.00 och alarmet går igång 04.01.

Hur som, en bra dag på jobbet. Längtade efter mina troll och körde hem. Älskar att köra bil. Musiken och ensamheten. Den lugna stunden innan nästa intensiva anhalt.

Kom till förskolan. Och vilket drama!
Brandalarmet hade gått och tjutit högt och länge. Tillräckligt länge för att de tog beslut att evakuera. Jag fick veta att Alex var i parken och Molly på en helt annan förskola!
Och kunde jag ta med hennes overall dit?!

På vägen ropar Alexanders fröken på mig. Hon är hukad och kramar min lille pojke som gråter. Lille gubben hade slirat runt på isen och ramlat och slagit i huvudet. En jättebula. Jag tog över med att trösta och kyla med snö.

Sen promenerade vi och hämtade Molly. Får berättar för mig att hon inte ens vaknat av allt oljud utan sovit vidare. De hade langat ut henne genom fönstret! Sen ner i vagn med filt runt.
Molly själv var hur glad som helst, spännande med ett helt nytt dagis att röja runt på!

Jag tycker mest synd om personalen! Hoppas de tog varsitt glas rött och ett varmt bad när de kom hem!

Min son bulan...

Appen vill inte funka...

Ja hjälp, vad tiden går fort.
Idag har jag i alla fall fått en del rensat, men inte alls lika mycket som jag önskat. Kan bero på att jag vaknade 10.32 idag!! Har nog inte hänt sen innan jag hade barn!

Barnen sov över hos mormor och morfar, hämtade dem idag och grattade min fina pappa som fyller år!

Så i ärlighetens namn har jag mest slappat.

I fredags fick Alexander håret rensat igen. Hans hår tillåter inget annat än kort frisyr!

Igår var jag åter ledig med barnen. Vi packade in oss i bilen och åkte till mitt jobb. Hade ett par kvitton att skicka in, jag var ju såklart ute i sista stund.

Men Alex och Molly hade inget emot att spendera en längre stund i fikarummet på jobbet. De åt korv och glass och charmade mina kollegor.
Jag hade ju självklart glömt min badge hemma så några närmare titt på flygplanen blev det inte. Däremot en lång stund i massagestolen för Alexander. Den var som värsta bergochdalbanan för honom och han skrattade gott. Molly skrattade förtjust hon med. Vid sidan om. Hon vill ju bara vara som brorsan. När vi åkte därifrån ville Molly åka tillbaka och Alex utbrast "Mamma, jag älskar alla dina kompisar på jobbet!!". Han trivdes lika bra som jag gör!

Efter det blev det två vändor till tippen med kartonger från julklapparna och diverse glas och ett åbäke till metallkorgar som gjort sitt i garderoben.

Ännu en bra dag!

Idag är det en sämre dag. Stressig morgon då de skulle åter till förskolan. Hur kan jag vara så dåligt förberedd när de varigt lediga sen den 23dje dec?!

Gör ett nytt försök imorgon. Med en harmonisk start på dagen. Det var iallafall glada miner när de kom till dagis, de har längtat.

Själv åker jag till jobbet igen. Tittar närmare på flygplanen vi vara såg från parkeringen igår!

Jag jobbade lite i mellandagarna och även nyårshelgen. Helt ok för mig som ändå ville ha en lugn nyårsafton hemma med familjen.
Blev lite för lugnt efter god middag med gott vin. Både jag och Alexander somnade på soffan innan tolvslaget!
Mig gick det iallafall att väcka, gick ut och pussade in det nya året under en himmel täckt av fyrverkerier.

Idag var jag ledig med barnen och det blev ett kärt återseende med vänner. Två dagiskompisar till barnen och en vuxen kompis till mig. En härlig dag! När det var dags för våra gäster att gå hem ville Mollys pojkvän stanna kvar. Självklart fick han det och de hade en massa skoj ett par timmar till.

Här är busungarna när de vägrar äta maten! Inget ovanligt med dessa två, råkar jag veta. Tror inte ens de få sitta vid samma bord på förskolan. De är som ett gift gammalt par. Söta som socker, envisa som få!

Gott Nytt År på er förresten!
Hoppas det blir ett grymt år för nära och kära!