Så självklart!
Imorse ville Alex läsa en bok för Molly och sätter sig vi henne på golvet och öppnar boken försiktigt.
Så sitter han där och... bläddrar. Inte ett ljud kommer det ifrån honom. Sida efter sida bläddrar han och tittar.
"Men jag hör inte nåt Alex, skulle inte du läsa för Molly?"
"Jomen mamma... Jag kan ju inte läsa!"
Skridsko-premiär!
Jag måste ju erkänna att jag lånat min mammas gamla skridskor, drog på mig dem och lyckades ta några skär och även svänga. Men att åka köttbulle och sådär snitsigt baklänges, det vet inte mina fötter och ben hur man gör längre! Bambi på hal is med för små skridskor, det var jag det!
På isen träffade vi Alex kompis från dagis som åkte omkring som värsta proffset! Det hade sin lilla förklaring i att hans pappa spelat ishockey i 20 år... Jag tror Alex blev lite frusrterad att han inte kunde åka lika bra som Ted, men samtidigt fick vi väldigt många bra tips av Teds pappa, uppskattat!
Vi ska nog hinna med ett till besök i veckan!
Vad är detta egentligen!?
Gissa vem som vill ha klubba och puck till nästa gång?
Att mata Molly...
Bara man sätter henne i matstolen som kommer en massa roliga ljud och hon viftar med armarna, hela kroppen säger "jag vill ha!!"
Vi borde fortfarande vara på smak-portions-stadiet, men faktum är att hon lätt sätter i sig en halv burk, eller motsvarande av det vi gjort själva. Sen är det jag som sätter stopp, hon hade nog glatt fortsatt. Men med vår kommande resa i åtanke (baciller och smuts), så vill jag hålla igång amningen. Den är ju trots allt skruttans bästa skydd!
Men lite burkar mat kommer få följa med också, hon älskar det!
Varnar känsliga för matkladd!!
Skeden kommer! Gapar stort och viftar glatt!
Mmm...
Yum, yum, mera, mera! Viftar lite till...
Mitt porträtt...
Idag har han ritat mig. Flera gånger faktiskt.
Men den första la han ner mest tid på och den har flest detaljer.
Den ska föreställa mig med glad mun. Jag tittar på TV och har håriga ben...
Hur tänkte han här!?
Jag ska bespara er den inte så smickrande avbilden ;)
Operation "Få Alex att somna själv"
Alexander började på dagis då han var 15 månader gammal. Och samma natt började han springa in till oss. Jag trodde mest att det var för att han saknade oss på dagarna och behövde lite mamma och pappa-närhet. Men sen har det blivit en vana och bara fortsatt. Många gånger har jag tänkt att jag ska "ta fighten" och gå tillbaka med honom, men då jag ibland hade mobilen på väckning 04.15, så var jag aldrig riktigt motiverad...
Och jag kunde sova. Richard kunde sova. Alexander sover som en stock i vår säng.
Några dagar innan Molly föddes ställde vi iordning hennes vagga. Då gjorde jag även en liten mysig hörna till Alex i vårt rum, så att han skulle lägga sig där och inte på en nyfödd lillasyster. Detta funkade riktigt bra och om han trots allt ville upp i vår säng så la han sig vid våra fötter. Söta Alex, rädd om vår lilla bebis.
Men så kom måndagskväll. När vi nattar Alex så har vi inte fått lämna rummet. Han hör direkt om man försöker smyga sig därifrån innan han somnat. Och nattningarna tar bara längre och längre tid, allt från 20 minuter till en timma. Till och med längre. I måndags gav R upp och jag pratade med Alex som absolut inte skulle sova. Så fick han komma ner med löfte att han skulle gå själv till sitt rum sen. Vilket han också gjorde, ledsen, riktigt ledsen. Det gjorde ont i mammahjätat vill jag lova!
Dagen efter pratade vi om natten och hur vi skulle göra på kvällen. Alex gick helt med på scenariot; två sagor (en på golvet, en i sängen), sen släcka och räkna till hundra snöbollar och sen skulle jag vänta utanför dörren.
Vi läste och vi räknade och jag sa gonatt och gick ut ur rummet. Jag stod där lääänge. Två gånger gick han och kollade om jag stod kvar. Två gånger bad jag honom gå tillbaka till sängen. Det kom lite knackningar i väggen, ett par sparkar på sängen, speldosan gick igång, en Bamse-sång sjöngs och lite fejkade hostningar kom det också. Men inte ett ord från mig.
Plötsligt var det tyst. Jag kikade försiktigt in. Min lille pojke sov. Med gose-räven under armen låg han och sov på mattan på golvet. Jag lyfte upp han i sängen och gick ner. Han kom inte in till oss förrän tidig morgon, skönt!
Han får ju såklart komma in till oss, men jag tror att om han lär sig att somna själv så kommer han även kunna somna om själv, om det fungerar återstår att se!
Igår. Samma sak, två sagor och hundra snöbollar. Go'natt, jag älskar dig, vi ses imorgon.
Efter bara 5 minuter utanför hans dörr hörde jag honom snarka. Halleluja!!
Mot alla odds!
Jag smidde planer... "Operation: Få Alex att somna själv" började ta form.
Vi gick upp igen och han somnade till slut, ganska ledsen.
Men åter till gårdagen. Jag bävade för att åka till ett köpcenter med en massa folk med en liten bebis och en Alex som inte riktigt går att räkna med när han är trött. Jag såg framför mig hur jag svettades med ett barn i vagn och ett som skrek på golvet inne i en affär med rea och irriterade shoppare...
Men man kan gott säga att Alex slog undan mina fötter!
Vi hade så roligt! Allt var perfekt och jag njöt av varenda minut av de 4½ timnmarna vi var där.
Först klippte sig Alex. Toppenställe där man får sitta i en ferrari och se på film under tiden. Han gillar inte trimmern och satt då stel som en pinne men sa inte ett ord. Men hårfönen är ett big no no och färg i håret vill han inte heller ha. Sen var vi i en möbelaffär som hade en säng jag så gärna skulle vilja ha i hans rum, en loftsäng med koja under och rutschkana ner från bädden. Men, host host, över 6000 kr... En ferrarisäng med lampor och allt hade de också och vi provade dem väldigt länge.
Sen blev det latte för mig och pannkaka till Alex, hans "bästa favoritmat". Den serverades med chokladsås och blå(!) glass, han valde själv. Även där satt vi länge och Alex spelade pajas för alla bebisar runt omkring oss och frågade vad de hette.
Mitt under fikat kom ett helt spontant "Mamma, jag älskar dig" och det finns nog inget finare han kan säga till mig.
Efter det lekte vi en hel del i en annan affär som hade en massa härliga bilar att åka runt på, det finns en målad väg på golvet och Alex körde flera varv. Personalen var underbar och både jag och Alex pratade en hel del med dem. En före detta kollega till mig jobbar där, men hon syntes inte till. "Kids for life", en toppenaffär!
Sen kom Rich och vi fikade lite till och köpte fina Molo-kläder till barnen. Letade skor till mig men hittade inga.
Men vilken härlig dag, mot alla odds! Alex somnade en stund i bilen hem, men annars märkte jag inte alls att han nattugglade kvällen innan!
Efter-bilden!
Ibland behövs det inte mycket...
Bilden får även funka som "före-bild", tänkte blogga om gårdagen senare.
Gossen blev klippt och det vore väl kul om jag fick till en "efter-bild" också!?
Ser ni vem det är?
Ja, det är Alexanders tolkning av Molly!
Hon har väldigt långa ben....
Annars tycker jag att det är så roligt att han vill rita lite mer nu. Killen har ett enormt intresse för bilar och det blir rätt tröttsamt i längden att aldrig leka med nåt annat. En gång när jag sa att jag kunde leka med honom, så sa jag att han fick välja vad som helst, men inte bilar! Alex tänkte en stund, sen sken han upp och sa "Ok, mamma.... Lastbilar!!"
Men nu gillar han alltså att rita. Oftast är det "racerbanor" som är motivet. Men nu är han nöjd och glad över att han lyckas "stänga cirkeln" som han säger. Med det menas att ändarna möts, och cirkeln blir nästan rund ;)
5 månader
I övrigt gillar hon numera magläge, hon snurrar runt rätt snabbt efter att man lagt henne på golvet. Hon suger fortfarande på allt hon får tag på. Nu har hon även upptäckt sina fötter och kämpar för att få smaka på dem!
Lite smakportioner (utöver leksaker, kläder och kroppsdelar) har Molly fått också. Potatis är äckelpeckel, morot gott och gröt går ner det med. Hon ÄLSKAR en blandning morot och palsternacka som finns på burk, när hon ser den viftar hon med armarna och säger uh uh uh med vidöppen mun! Men mängder åker ur munnen igen, jag gissar att hennes korta tungband inte hjälper henne heller...
Här dagens foto på vår fina Molly!
Var är Melker?
Jag älskar fantasin hos en treåring!
Hej då julen!
Jaha. Då var det över för denna gång. Men jag måste säga att "jullovet" varit fantastiskt, vad härligt att få uppleva julen med en gobit på 3½ år. Se hur roligt han har haft, den speciella blicken på julafton och spänningen när tomten syntes i trädgården. Att få uppleva hans energi och glädje, jag kunde känna hur hans hjärta slog, hans kärlek till sin lillasyster. Hela Alexander har gjort min jul så speciell. Jag längtar redan tills nästa år då Molly i alla fall kommer uppskatta pappret och snöret runt julklapparna!
Men nu är det över för denna gång. I lördags passade vi på att städa ut julen. Vi var hemma hos nya, mycket trevliga, bekanta och Alex hade så roligt med deras dotter att han stannade hos dem ett par timmar till. Så då passade vi på att röja granen, 1000 barr på golvet och stoppa undan alla tomtar, änglar och annat pynt.
Tack och adjö för denna gång!
Det finns bara en liten tomte jag kommer sakna... En med huvudet på sne, ögonen i kors och mun som ser ut som en mustach. Inför julledigheten fick vi hem en påse med Alex pyssel från dagis. En del barn hade gjort så mycket att påsarna svämmade över. I Alex påse fanns två saker. En liten, liten tavla med en huvudfoting och så denna underbara skapelse! Han fick nästan dispans att stå framme till påsken!
Palindrom!
Retro-Molly
En mysig dag under julledigheten var vi hemma hos mina föräldrar på Ekerö. Någon gång under kvällen kom denna underbara sparkdräkt fram och den passar Molly perfekt! Jag måste nog dit igen snart för härligt umgänge med mina föräldrar och kankse en djupdykning i lådan med mina gamla kläder. Mer äkta retro kan det väl knappast bli?
Blod i pulkabacken
Efter två dagar inomhus och lite feber igår så var vi sugna på att komma ut i snön idag. På med alla lager kläder, vantar, mössor och hjälmen för min lille kille och så var vi redo för pulkabacken.
Molly somnade som vanligt så sött i vagnen och vi gick till den lilla backen i närheten. Den är inte stor men räcker gott och väl för oss! Det kan gå väldans fort och vi har riktigt roligt! Se upp i backen!
Men idag var olyckan framme... Vi gick allra högst upp i sidobacken, den som Alex tycker är roligast. Satte full fart på snowracern och skrek högt då vi åkte tvärs över gångbanan och fullkomligen flög över guppet som tacksamt hamnat där efter plogbilen. Men denna gången gick det galet fort och jag flög av strax efter denna bilden togs...
Man kan nästan se hur Alex slår munnen i ratten, och dagen slutade med en blodig vante...
Men ingen större fara, ett lagom läbbigt sår i tandköttet ovanför ena framtanden (försökte även fota detta men fick inte till skärpan ;)). Tanden sitter fast ordentligt och Alex torkade tårarna. Vi gick hem och drack varm choklad istället och sen ville Alex ut och åka igen, men då var det redan mörkt ute!
Man har verkligen inte många timmar på sig med dagsljus!
Kallt, kallt men varmt!
Idag är det riktigt kallt, -17 grader står termometern på just nu! Idag hade vi en inne-slappar-dag och vad skönt det var! Våra gäster åkte hem igår, saknar sällskapet massor! Fast det är helt klart ganska skönt att ha hemmet för sig själv igen. Så idag har vi ritat, kollat på Ice Age 3 och kört en massa varv på Alexanders julklapp, Scalextric med McQueen och Chick Hicks. Behöver jag skriva att han älskar det!? Så underbart det är att se sitt barns ansikte lysa av lycka!
Sen kom det en svacka vid lunchen. Alex har börjat med nån slags matvägran light. Vill bli matad. Orkar inte äta. Vill inte ha. Det slutar med att jag tar bort hans tallrik och då kommer det stora protester och vill han ha tillbaka den, sen äter han (snabbt!)!?
Jag blir inte riktigt klok på detta och det kan reta mig massor, kanske precis den reaktionen han vill ha?
Men idag hade han ett giltigt skäl. "Jag fryser mamma". Jag satte på honom en tröja till för det är ju kallt idag!
"Men jag kan inte äta ändå för jag är sjuk". Detta trodde jag ju inte en sekund på men splade med och hämtade termometern, nu blir det pip i örat... "Ja, mamma, gör pip i örat för jag har feber!" Termometern visade 38,5. Så det blev att sova en stund på soffan och så ikväll så var febern borta.
Tittade länge på honom när låg han där så liten och stor på samma gång. Liten och febrig. Stor och klok. Han visste att han hade feber!
