Om tre och en halv timma...

...så är det fyra år sedan mitt liv förändrades totalt.
Vår Alexander kom till världen. Allt blev så mycket bättre.

I 27 timmar kämpade vi. Det kändes inte så länge som 27 timmar gör nu. Trots att man inte riktigt visste som var på gång och hur det skulle bli så längtade man. Längtade efter att få sin bebis till sig.
Men det var tufft. Jag var aldrig på väg att ge upp, men jag började tro att det skulle ta flera dagar innan min bebis skulle komma ut. När våra värden började försämras blev det tal om kejsarsnitt, men då reagerade plötsligt min kropp och finalen närmade sig. De tog hjälp av en sugklocka och barnmorskan sa till mig när jag skulle krysta. Till slut kom bebisen. Jag hann se mitt barn i några sekunder. Det lilla livet verkade livlöst och alla sprang.
Sprang ifrån mig och en undersköterka. "Såg du vad det blev?" frågade jag. "Nä, jag hann inte heller se" sa sköterskan som hade det största burr jag sett till hår på länge.

Sen kändes det som att 27 timmar till passerade. Jag tittade i taket, på den gigantiska lampan. Några tårar föll. Var är min bebis? Mår min bebis bra?
Maud, den underbara barnsmorskan kom. Strök mig i pannan och sa att min bebis hade kämpat, kommit igen och mådde bra. Jag log. Andades igen. Slappnade av lite.
"Är det en flicka eller en pojke?" frågade jag. Men Maud tyckte det skulle få bli en överraskning. Och jag längtade.

Barnläkaren kom. Pratade en massa konstigt om "syrebrist", men det var ok nu? "Kanske senare skador" och jag fattade ingenting. Så plötsligt säger hon "Men han mår fint nu!"
HAN!? Är det en pojke!? I samma stund kommer en stolt pappa in med Alexander i famnen. Lilla bebisen gnyr och är det finaste jag sett. Äntligen får jag hålla honom. Hans hud mot min.
Underbaraste finaste Alexander.
I fyra år har du gjort mina dagar till de bästa. Jag älskar Dig!

Grattis på födelsedagen!



Sjuk eller inte sjuk, det är frågan!

Dagis ringde mig igår, Alex var ledsen. Jag fick göra som jag ville, han fick vara kvar om jag tyckte det var bäst. Han klagade på ont i örat, men hade varit tipptopp på morgonen då de var inne. På eftermiddagen skulle de gå ut i det tråkiga vädret och då blev Alex ledsen... Hade ett ganska långt samtal med fröken och vi vet inte riktigt om han hittar på eller inte. Det har ju hänt ett par, tre gånger nu att hans humör har vänt med vädret!

Jag drog på det lite men gick sen och hämtade hem honom. Ena stunden sa han att han hade ont, nästa inte. Så svårt att veta. Hittar han på för att han vet att jag då hämtar honom och han slipper vara ute om det regnar?
I alla fall så kom ett par kompisar förbi och Alex piggnade till rejält. Han gick tillbaka och sjöng på gårdsfesten. Eller han sjöng lite då och då. Men han var med och han var glad.

Efter picnic'en som vi hade hemma så kom det en ny svacka. Då hade han feber. Och ont i örat. Han fick en dos Ipren innan natten då tempen var upp mot 39 och jag bestämde mig för vårdcentralen idag. Men där kunde inte doktorn se ordentligt och ingen feber... Så vi slapp en ny kur äcklig medicin. Men om han blir sämre kan vi ringa in och få receptet på telefon! De är verkligen toppen på vår nya vårdecentral.

Nu blir det lite film i soffan för pojken och jag ska röja här hemma.
Igår när det regnade så tvättade vi, jag och min andra lilla hjälpreda.


Regn!

Idag är det regnigt och ruggigt. Alexander tittade flera gånger i fönstret imorse "Jo, jag tror de är inne, mamma!".
Han har verkligen ett humör efter väder och underläppen var jättestor på honom när vi hörde barn på gården. När vi kom fram kom glädjebeskedet, Alexander skulle få vara inne!

Det finns fördelar och nackdelar med att bo mittemot dagis. Mest fördelar. Jag brukar kika i fönstret på vad de andra barnen har på sig och därefter bestämma ytterkläder, smidigt. När deras telefon var trasig kunde jag gå ut på balkongen och sjukanmäla Alex.

En klar nackdel är att man måste gå eller åka förbi dagis när man ska någonstans. Jag är inte helt säker på att Alex har förstått att jag bara är med Molly på dagarna, inget vi pratar om faktiskt. Men det är ju inte alltid det passar att gå förbi med Molly i vagnen när Alex leker på andra sidan staketet.

En stor fördel att bo så nära just i dagarna är all underbar barnsång jag har fått höra. De har övat inför dagens stora händelse "sommarfesten". Lite sång och fika och "Hej Då" till sexåringarna som börjar på sexårs i höst.
"Solen lyser och himlen är blå..." har det fullkomligen ekat här utanför. Alex har även övat en hel del hemma. Så härligt. Idag var det även meningen att det skulle bli gemensam picnic på ängen efter framträdandet.
Men vi får nog gå hem i stället, annars blir vi nog blöta från topp till tå!

Otippat!

Det är så roligt när det händer något man inte anar. Stort som smått! Nog drömmer jag om Triss-vinster "plötsligt händer det", men jag ska väl vara realistisk...

Satt i bilen på väg hem från babysimmet. Det var i torsdags och jättevarmt. Kan ju påstå att Molly inte gillar babyskyddet i bilen längre, hon sitter inte helt bekvämt. Kommer hon inte till ro så hör man det numera. Ett riktigt gnäll-skrik-gnäll får hon till. Så man trycker in nappen, funkar ett par minuter. När nappen inte tröstar längre far man med handen i bilen för att hitta något spännande, något lite förbjudet... Ett papper med någon gammal viktig info kanske? Eller locket till vattenflaskan? Kan det vara roligt nån minut? Eller sladden till mobilladdaren! Den funkar garanterat i flertalet minuter! Kanske glömmer hon rentav hur varmt och trångt det är?

Värst är det vid rödljusen. Man får rött och det betyder ju att bilen kommer stå stilla ett tag. Alldeles för länge för att sladden till laddaren ska vinna över det faktum att bilen står helt stilla. Ånej. RÖTT!

Men inte denna gång. En cyklist kommer upp brevid min bil. Han ser fräsig ut i sina slimmade (röda) kläder och med sin snabba cykel. Handskar hade han också, trots värmen. Jag hinner tänka att snart hör han Molly skrika och jag undrar hur han reagerar?

Han gör det otippade. Han makar sin fina cykel så nära bilen han kan, lyfter lite på sina sportiga solglasögon och säger "Hej lilla vännen" med engelsk brytning.
Molly tvärtystnar. Tittar, blinkar, stirrar. Hon måste ha undrat vad det var för nåt som i princip stoppade in huvudet genom hennes fönsterruta? En insekt? Hon ser så förvånad ut, hennes ansiktsuttryck var oslagbart.

Cyklisten är trevlig. Säger "vilka vackra ögon, hur gammal är den här flickan?"
Han pratade lite mer med Molly som fortfarande inte tagit ögonen från denne varelse.
Det blir grönt. "Hej då!" han vinkar glatt och tävlar med mig, Molly och röda faran.
Molly skriker inte mer. Hon vänder huvudet mot mig, ler och sluter sen sina stora blå och sover hela vägen hem.

Totalt otippat.


Varm som en drake!

Detta inlägg skulle egentligen skrivas igår... Men eftersom Alexander inte somnade förrän 22.15 så fick det vänta till idag. Ikväll blev det också ganska sent, men nattningen tog verkligen inte lika lång tid!

Igår var det förskolans dag. Barnen fick komma utklädda till dagis och sen träffades områdets förskolor i parken och såg på teater med några clowner, väldigt uppskattat! Jag köpte en alldeles underbar dräkt till Alex, han var så fin!
Och kände sig fin själv, vilket är ännu roligare! En mycket glad drake skuttade till dagis! Och blev uppraggad av en söt prinsessa "Åh, miiiin drake!". Hon tog draken i hand. Draken fick lite röda kinder.

Jag och Molly gick på en lååång promenad i väldigt rask takt, de andra mammorna kunde hålla världens tempo utan problem. Själv fick jag stenar i skorna, slut på vatten och Molly drog ständigt av sig solhatten. Men vi kämpade på (26 grader varmt), Molly somnade och mina tår började göra ont. Hemma upptäckte jag fyra blåsor, skoskav. Aj.
Trötta men glada njöt vi sedan i den varma poolen på babysimmet! Vilken dag! Helt slut och med en son som inte kunde sova. Vi somnade i princip samtidigt. Det kommer inte bli sent ikväll heller. Gäsp.

Min fina drak-pojke!



På väg till en rolig dag!


4-års kontroll och tutt-fest!

Alexander har varit och blivit godkänd som fyraåring hos BVC. Det gick verkligen hur bra som helst och denna stolta mamman satt bara och log! Han klarade syntest och hörseltest, gick balansgång, räknade, trädde pärlor på ett snöre (är bestämt vänsterhänt) och ritade både ett kryss och en "huvudfoting". Både Alex och jag tyckte det var roligt! Hon gjorde en anteckning i journalen att han var duktig och väldigt bra på att förstå instruktioner, kul!
102 cm lång och 16,8 kilo tung åkte vi hem med både ett klistermärke och en rosa gummifisk. Lika nöjda och glada bägge två!

På kvällen var jag på ett mycket annorlunda homeparty, även kallad "tutt-festen". En tjej kom och sålde underkläder och tipsade en hel del om hur man hittar rätt storlek på BH'ar! De flesta av oss köper fel, så denna kunskap var väldigt välkommen! Visste ni tex att man ska prova sin BH på yttersta knäppningen, inte innersta? Samt om man går ner i omkrets går man upp i storlek på kupan, vi alla trodde tvärtom!
Kan rekommendera detta, det var verkligen roligt! Lite fattigare blev jag ju också, men inte så farligt!

Molly 9 månader

Idag har Molly levt lika länge på utsidan som insidan, i magen. Nio månader gammal idag.
Hon är alldeles underbar.
Hon är glad och nöjd nästan jämt, skrattar och jollrar. En hel del dadada, mamamama (hon säger ju mamma såklart) och "aaaa" i en mängd olika varianter. Ett litet särskilt "ahh" när hon ropar på Alexander. Hon får till "titta" som ibland låter som "tutte", till storebrors fötjusning! Hon kryper riktigt fort nu och när det ska gå ännu fortare sätter hon i högra foten i golvet istället för knät. Hon ställer sig upp så fort hon får chansen och släpper till och med en hand, men vinglar som om hon rockar rockring.
Hon börjar så smått tröttna på burkmat och sitter hellre med plockmat och pillar själv.
Hon visar vad hon vill med kroppen, knixar med knäna om hon vill ner när man bär henne och igår klättrade hon nästan ur matstolen. Hon älskar att bada och allra helst vill hon vara nära storebror.
Som sagt, hon är alldeles underbar.







Skansen!

Var på Skansken igår. På årets hittills varmaste dag. Med tusentals andra människor.
Vilka köer, helt otroligt. Köa för att komma in. Köa för att köpa korv. När det blir min tur finns det ingen uppkoppling för kortköp. Molly är ordentligt hungrig och skriker faktiskt. Alex matar henne med majskrokar medan jag svettas och letar kontanter. Köa för att Alex ska få åka bilar på dansbanan. Köa för att komma fram till glaset och lyckas se björnarna. Köa för att köpa glass. Vi köade i flera timmar igår.

Men ändå, vilken härlig dag! Fick äntligen träffa Sarah och hennes supersöta son! Så fin han var med drag från både mamma och pappa. Så söt och duktig kille som trivdes fint. Mina egna ungar skötte sig exemplariskt och gnället var minimalt. Vi såg en fantastisk uggla på nära håll, spännande! Vi spanade efter lodjur en lång stund och sen ropar Alex "Där mamma, titta! Titta mamma, en "citronflärill!!", överlycklig över att ha sett ett djur, även om det var en insekt med vingar som inte alls var i bur... Bara en säl fanns i vattnet och Alex trodde det var en val.

Lillskansen var så full med folk att alla getterna gömde sig och man kunde knappt komma fram för att se några andra djur. Men vi hade roligt ändå. Alex fick åka ett par karuseller och när vi skulle åka hem fick han en mycket efterlängtad Hello Kitty-ballong. Eller, det är en kopia "Blanschette" eller nåt sånt. Men det vet ju inte en lycklig snart 4-åring!



Mina godingar i motljus!


Handens fem fingrar...

Tänker på min vän som har en alldeles liten nyfödd bebis hos sig.
Blir lite vemodig och tänker på den där allra första, så speciella tiden.
Detta lilla liv som man redan känner så väl, men ändå inte.
Helt plötsligt har man sitt barn i famnen. Man har väntat. Man har längtat.
Plötsligt står man där och tror knappt att det är sant.
Vågar knappt tro att ingen kommer komma och plinga på dörren och hämta tillbaka skatten...

Med både Alexander och Molly har jag stått och bara njutit av att hålla dem i min famn och vagga till en utav de finaste sånger om barn som finns.
Ja, nån liten tår av lycka har fallit också.

"Handens fem fingrar", Lisa Nilsson

Jag känner dig, Jag känner dig så väl
Dina fasor, dina våndor
Finns också i min själ
Du är mitt kött och blod
Du bär ett dyrbart namn
Och min kärlek utan villkor
Jag gör vad jag kan
Så stor och stark på dagen
Men så liten mitt i natten
När ingen ser, när ingen vet
Kommer gråten mitt i skratten

Fem fingrar ska skydda dig
Ett är månen
Ett är solen
Ett är polstjärnan bakom molnen
Ett är hopp och ett är tro
Handens fem fingrar
Vaggar dig till ro

Stort är mörkret nu, månen är itu
Men det är natten som gör dagen ljus
Och mitt ljus är du
På denna jorderund
Finns här ingen ann'
Som kan ge mig sån förtvivlan
Och som är lika sann
Du blir rädd för dina skuggor
Alla hot som aldrig når dig
Jag skall sjunga dig ett löfte
Och jag vet att du förstår mig

Fem fingrar ska...

Om du tänker dig den skogsväg
vi vandrar ibland
Vik vid stigen, ner till vattnet
Din hand är i min hand
Det sägs att långt där nere i djupet
På botten av den sjön
Finns en silverskatt som glimmar
Och den är din i natt,
så slumra in och dröm

Fem fingrar ska skydda dig...


Vilken vacker dag!!

Ja, det var precis vad Alex utbrast imorse när vi skulle gå till dagis. Jag har en riktig soldyrkare till son.
En härlig promenad i den varma solen blev det också och sedan god fika på en altan. Underbart!
Molly har verkat må ganska bra så efter hämtning satt hon och Alexander tillsammans i sandlådan i parken.
Tänk vad solen gör skillnad för humöret, detta var precis vad jag behövde!

Ännu en underbar konversation med Alex om kärleken idag, på hans initiativ dessutom.

Alex: "Mamma, de här bilarna är kära!"
Jag: "Är de! Hur känns det när man är kär?"
Alex: "Man är jätteglad"
Jag: "Jaha, är du kär i någon?"
Alex: "Jaaa, i S" (samma flicka som för ett halvår sedan (mammas amn))
Jag: "Har du pussat S?"
Alex: "Näe, men vi har gosat!"

Vad "gosat" egentligen innebar fick jag aldrig veta.
Men vad underbart det är att prata med min lille pojke. Jag beundrar hans logik, hans nyfikenhet och framförallt hans humor.

En toppendag! Imorgon blir det Ikea!

Tror ni "S" vill pussas när Alex blir äldre och kanske ser ut såhär!?


Öroninflammation nummer 2

Idag vaknade Molly och var ledsen efter hon hade sovit en längre stund. Ledsen, ville inte äta, skakade på huvudet och tog sig för örat. Lilla hjärtat.
Så det blev ett återbesök på närakuten och mycket riktigt, nu har Molly öroninflammation också, med en spricka på trumhinnan. Så det blir penicillin för henne nu i fem dagar. Samma äckliga som Alex fick, dock mindre dos förstås.
Men är det inte typiskt... Precis när Alexander är frisk och min mammalediga vardag skulle börja igen så verkar det inte bättre än att jag får vara inne här hemma en vecka till.
I och för sig kanske jag slipper Pippi nonstop på DVD'n.


Leka?

När Molly är sjuk vill hon ändå vara mest med Alexander.
Hon hör honom. Lokaliserar. Kryper. Hittar honom. Kryper fortare. Går i mål.
Sätter sig nöjt och pillar på nåt i närheten.


Grattis!

Idag kom ett mycket efterlängtat samtal. Från en nybliven mamma.
Världen är en gosse rikare! Välkommen lille killen och stort grattis till hans fina föräldrar! Fantastiskt!

Detta var precis den glada nyhet jag behövde idag. Här hemma har Molly nu blivit sjuk med feber över 39. Precis när Alexander äntligen blivit helt frisk och jag hade lovat honom en tripp till frisören med pannkaka till lunch och kanske få välja en tröja från Next. Jahopp. Det blev Pippi-maraton istället. Igår köpte vi hela DVD-samlingen och ja, han har sett ALLA avsnitten idag. Säkert jättenyttigt och något jag borde rapportera till BVC...

Tog Molly till Bromma Närakut på kvällen, vilket bra ställe det är! Man får tid "på en gång", supertrevlig och kunnig personal, doktorn var en mysig gubbe i sina bästa år. Receptionisten gav mig en tid men la till att "om ni blir lite sena, så gör det inget, vi tar någon emellan och sen får ni komma in på en gång när ni kommer!" Va!? Inte direkt något vårdcentralen skulle kläcka ur sig... Och, så skönt, hennes öron såg fina ut! Ansträngda av förkylning men inga bakterier. Det är högläge, Alvedon och nässprey som gäller för tösen. Bra så!

Sen har vårt kylskåp lagt av. Trist. Men efter lite sökande hittade vi snygga svarta "vitvaror", kyl och frys från Samsung, som fyllde alla våra önskemål. Dessa levereras på måndag morgon. Härligt! Ännu härligare (nästan) är att de tar med sig det gamla kylskåpet samt allt packningmateriel från det nya. Gillar't!

Så denna underbara glada nyhet var så välkommen idag. Grattis världen, nu är han här!
Han har inget namn ännu. Alex föreslog "Pellis". Pellis. Hm. Kanske inte, eller?
Jag kan inte sluta tänka på nya lilla familjen och det värmer mitt hjärta så mycket!

Bildbeviset...

...på Molly som numera ställer sig upp lite mer frekvent.
Fortfarande väldigt dålig balans och ingen riktig koll, hon släpper taget lite för snabbt.
Men oj, så nöjd hon är! Och oj, vad stor hon blir!




Alex hade en till härlig teori igår!
"Mamma när Molly får större fötter, ja sådär så att hon kan gå... Så ska jag hålla hennes pyttehänder med mina jättestora!"

Så där har vi svaret på varför somliga går tidigt, andra sent. Det hänger på hur stora fötterna är!

Dagens logik

Alex: Mamma jag vill ha nånting...
Jag: Vill du ha en glass? Glass är gott när man har feber!

Alex vill ha en glass och får den sista Päronsplitten.

Alex: "Men mamma, kan jag verkligen äta den här!?"
Jag: "Ja, det är klart du kan, varför skulle du inte kunna det?"
Alex: "Men mamma... Den kommer ju smälta för fort! Jag är ju varmare och håller i den, den kommer smälta fortare!"

Omslagsbebis?

In med er och rösta på min lilla tös!

http://www.viforaldrar.se/omslagstavling/?view-id=31185

Öroninflammation och tandsprickning...

Ja, igår var det gnälligt värre på Gulsippsgränd.
Var hos doktorn med Alexander och det resulterade i penicillinkur på fem dagar. Han har en "kraftig men klassisk öroninflammation", troligen dubbelsidig. Han har haft feber så hög som 39,9 och har spenderat en hel del tid på soffan. Tapper som få så kämpar han på, han hör knappt vad jag säger och klagar lite på ont i nacken. Han tycker kåvepeninet är fruktansvärt äckligt och fick sånna kväljningar att han kräktes. Men efter att ha blivit mutad med godis så går det bättre. Idag ville han gå till dagis, men han blir hemma hela veckan tror jag.
Vi får nog ge oss ut på nåt äventyr imorgon.

Molly-bus har tappat sin aptit och fullkomligen river sig i munnen. Jag har skyllt på tänder en längre tid, men nu bara måste de komma snart! Hon ser alldeles bucklig ut i munnen, så jag förväntar mig en attack med flera tänder samtidigt, precis som det var för storebror.
Annars saknade hon Alex så mycket igår att hon ställde sig upp hela fyra gånger mot soffan där han låg och kollade på film. Efter film. Efter film.

Jag vill ut i det tokfina vädret, men då febern fortfarande spökar för Alex så blir det nog att vara inne idag också.
En helt fantastisk långhelg har vi haft också, med fina vänner på härliga Åland!
Så skönt att få njuta så och ladda batterierna till max! Mer om denna underbara helg senare, när jag laddat upp lite bilder!

RSS 2.0